Fria eller fälla, vem får flytta in? : En kvalitativ studie om biståndsbedömarens handlingsutrymme och förutsättningar vid utredningar gällande särskilt boende.

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka förutsättningar biståndsbedömare har för att bevilja en person ett särskilt boende samt hur handlingsutrymmet ser ut enligt biståndsbedömare i utredningar av särskilt boende. Vi använde en kvalitativ metod för att uppnå studiens syfte och har således genomfört sex enskilda intervjuer med biståndsbedömare i fyra olika kommuner i Mellansverige. Det insamlade materialet från samtliga intervjutillfällen analyserades utifrån Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet visade att samtliga respondenter vid utredningar av särskilt boende beaktar anhörigperspektivet, kvarboendeprincipen samt det omfattande individuella hjälpbehovet för att bevilja ett särskilt boende. De kommunala kriterierna för särskilt boende var likartade oavsett kommun, däremot fanns det stora kommunala skillnader gällande trygghetsboenden. Resultatet visade att de organisatoriska ramarna påverkar biståndsbedömares förutsättningar att beakta den hjälpsökandes psykosociala behov. Biståndsbedömarna upplevde sig ha ett brett men otydligt handlingsutrymme men som möjliggör individuella bedömningar. Respondenterna upplever socialtjänstlagen och de kommunala riktlinjerna som otydliga, detta menar respondenterna har sina för- respektive nackdelar i samband med beslutsfattande. Otydligheten inger frihet samtidigt som det begränsar deras handlingsutrymme. Vidare upplevde vissa biståndsbedömare att de kommunala kriterierna för att bevilja ett biståndsbedömt boende många gånger strider mot deras etiska värdegrund vilket påverkar deras arbetstillfredsställelse negativt.