Vad skiljer provanställning i gällande rätt från parternas kollektivavtal? - En jämförande studie kring de omstridda provanställningarna

Sammanfattning: Genom lagen om anställningsskydd (LAS 1982:80) har arbetsgivaren i Sverige möjligheten att sluta avtal om provanställning. Provanställningen är en säregen anställningsform som enligt förarbetena har som syfte att ge arbetstagaren tid att visa sin arbetsförmåga för arbetsgivaren för att den senare skall kunna avgöra vid anställningens utgång ifall arbetstagaren är lämplig för jobbet. Provanställningen särskiljer sig från tillsvidareanställningen genom att tillåta en anställning om max sex månader, ingen nödvändig orsak för avsked, och endast 14 dagars uppsägningstid. Lagen är dock semi-dispositiv vilket innebär att anställningsformen kan ändras genom kollektivavtal. Frågan uppsatsen ställer sig är när arbetsmarknadens parter ges möjligheten att påverka hela anställningsformen – hur skiljer innehållet från den skrivna lagen? Detta utför uppsatsen genom att jämföra 100 kollektivavtal från olika branscher för att se vad parterna brukar avtala bort och lägga till. Uppsatsen finner att majoriteten av parterna ändrar innehållet i kollektivavtalen men förändrar det inte drastiskt. Vidare visar inte jämförelsen att branscherna har ett speciellt mönster för vilken bransch som ändrar innehållet. Studien visar emellertid att arbetsgivarorganisationer istället tenderar att ofta sluta liknande avtal oberoende facklig motpart samt att de parter som slutit drastiska förändringar av provanställningen har gjort det under en lång tid.