Profylax mot Rabbit Viral Haemorrhagic Disease

Sammanfattning: Rabbit Viral Haemorrhagic Disease (RVHD) är en mycket smittsam virussjukdom med hög mortalitet. Den drabbar såväl vilda som tama kaniner (Oryctolagus cuniculus). Sjukdomen har sedan 1980-talet spridit sig över världen och är sedan 1990-talet endemisk i Sverige med sporadiska utbrott. År 2010 påträffades en ny variant av viruset (RHDV2) som är mindre smittsamt och har lägre mortalitet. Trots detta orsakade RHDV2 stor skada med många dödsfall då de vaccin som fanns på marknaden inte gav fullt skydd mot den nya varianten. Då sjukdomen sprids snabbt både direkt och indirekt samt via mekaniska vektorer och finns endemiskt i områden med vildkaniner är vaccinering det viktigaste verktyget när det kommer till att förhindra nya sjukdomsutbrott. Den nyupptäckta varianten av viruset, RHDV2, smittar dessutom till harar vilket ytterligare underlättar smittspridningen och gör det svårare att förutse smittrisken i Sverige. Andra viktiga smittskyddsåtgärder är att sätta nyinköpta djur i karantän, byta kläder och skor vid kontakt med kaniner från olika kaninbesättningar och vara noga med att foder som riskerar att ha varit i kontakt med vildkaniner eller harar lagras så länge att eventuella viruspartiklar dör. Studier visar på att virus kan överleva i miljön upp till 1 månad, men i kallare temperaturer kan det vara längre. Vid sjukdomsutbrott är det viktigt att isolera sjuka individer och individer som varit i kontakt med sjuka eller döda djur. Föremål och utrymmen måste saneras innan nya kaniner kan hållas där. Då det är osäkert hur länge viruspartiklarna är infektiösa i svenskt klimat bör nya kaniner vaccineras innan de släpps i utehägn där sjuka kaniner hållits. Sjukdomen är anmälningspliktig vid diagnos och anmälan skickas då från laboratoriet som ställer diagnosen till Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).