Specialläraren som teamledare : en studie om ömsesidigt ansvarstagande, engagemang och ledarskap.

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Högskolan Kristianstad/Avdelningen för Pedagogik

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka vad som krävs för att specialläraren med inriktning utvecklingsstörning ska kunna skapa ett samarbetsklimat inom teamet som ger optimala förutsättningar för elevernas lärande och utveckling. Arbetet har utgått från tidigare forskning kring ledarskap i skolan, träningsskolans pedagogiska praktik och betydelsen av delaktighet och samarbete i arbetslivet. Ett historiskt avstamp har gjorts utifrån synen på hur utvecklingsstörning utvecklats, samt hur särkolan vuxit fram.  Studien har utgått från ett kvalitativt perspektiv, där jag genom en fenomenologisk ansats sökt förståelse kring speciallärarens roll som teamledare. För att undersöka hur speciallärarens sätt att leda och fördela arbetet inom personalteamet kan påverka ansvarsfördelningen, känslan av sammanhang och därmed även möjligheterna till måluppfyllelse för eleverna har jag genomfört gruppintervjuer av befintliga personalteam. Det förväntade resultatet har begränsats till en förståelse kring förhållandena i de grupper jag studerat, varmed allmängiltiga slutsatser inte kunnat dras. Teoretiska ansatser har hämtats från professionsteori, praktisk kunskap, Goffmans rollteori, Foucaults maktaspekt och Antonovskys tes om känslan av sammanhang. Resultatet av studien visade att det inom samtliga team fanns forum för gemensam planering och en tydlig ansvarsfördelning mellan teammedlemmarna, där specialläraren hade en given roll som ledare för såväl elevassistenter, som fritidspedagog. I samtliga team uttryckte teammedlemmarna att de kände sig delaktiga i den gemensamma planeringen, genomförandet och utvärderingen av undervisningen. Det som skiljde teamen åt var den tid teamen hade till förfogande för den gemensamma planeringen, samt djupet av teammedlemmarnas delaktighet. I analysen av resultatet utifrån de teoretiska utgångspunkterna framstod att orsaken till att det kan uppstå samarbetsproblem inom särskolans personalteam kan vara en begränsning i synsättet från samhällets, såväl som verksamheternas sida kring professionsbegreppet inom grundsärskolan. I studien framkom att vi behöver en vidare syn på vad profession innebär, för att bättre kunna se och ta vara på den verkliga kompetensen inom teamet. Professionen bör innefatta alla de som arbetar yrkesmässigt tillsammans. För teamen jag intervjuat skulle detta innebära att professionsbegreppet inte bara skulle inrymma speciallärarna, utan även innefatta övriga teammedlemmar. Genom ett mer omfattande professionsbegrepp skulle samtliga yrkesgrupper kunna mötas av såväl förväntningar som krav, varmed hela teamet under speciallärarens styrning och handledning skulle kunna utveckla en optimal undervisningssituation för eleverna. Vid diskussionen av resultaten framkom att för att de mest gynnsamma förutsättningarna för elevernas utveckling ska kunna uppnås, krävs att skolledningen skapar förutsättningar för teamet att mötas. Specialläraren bör vara trygg i sig själv för att kunna ta tillvara på teammedlemmarnas kompetens och kunna leda dem i att fokusera på elevernas mål enligt läroplan, skollag och aktuell forskning. Ytterligare en förutsättning för det goda samarbetet i teamen visade sig vara att speciallärarna, såväl som de övriga medlemmarna i teamet känner sig bekräftade i det arbete de utför.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)