Hur mätningar av kognitiv belastning kan användas för att kunna urskilja sanning och lögn

Sammanfattning: Flera studier har gjorts om hur cognitive load theory kan vara användbar för att urskilja lögner, där forskare ofta har använt externa distraktioner för att öka den kognitiva belastningen för att se effekterna på deltagares förmåga att framgångsrikt fabricera en berättelse. För att vidareutveckla den tidigare forskningen har denna studie ämnat att fortsätta utforska hur metoder som utgår från principer om kognitiv belastning kan användas för att diskriminera mellan sanning och lögn. I denna studies metod gjordes detta genom att observera deltagares skriftliga återberättande av sanningsenliga och fabricerade berättelser, där tangentloggning användes för att på ett kvantifierbart sätt kunna mäta skillnaderna i återberättandet där fokus lades på eventuella pauser. Totalt observerades 13 deltagare vid 3 olika tillfällen, där tillfällena var utspridda så att det fanns en vecka mellan varje. Under tillfällena fick deltagarna observera olika händelseförlopp, som de därefter blev instruerade att antingen återberätta sanningsenligt eller med vissa fabricerade detaljer. Varje deltagare återberättade ett händelseförlopp sanningsenligt och ett annat med fabricerade detaljer vid varje tillfälle. För att analysera resultaten så fokuserade man till stor del på mätningarna av pauser vid kritiska tillfällen av berättelsen. Analysen gjordes genom en Repeated Measure ANOVA med en 2x3 design (sanning/lögn x de 3 olika tillfällena). Resultatet visade att lögner uppvisade signifikant längre paustider än sanningsenligt återberättande. Utöver detta framträdde inga effekter. Implikationerna av resultatet är att det finns en kognitiv skillnad mellan att berätta sanningen och att berätta en lögn som kan mätas och urskiljas genom att observera längden på pauser i skrivprocessen när händelser återberättas i skrift.