Behandlingsmetoders effekt på hyposalivation och oral mukosit efter behandling av huvud- och halscancer : - En litteraturöversikt

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Jönköping/HHJ. Oral hälsa

Sammanfattning: Bakgrund: Huvud- och halscancerbehandling genom strålbehandling/kirurgi kan bidra till olika orala biverkningar. De vanligaste biverkningarna som uppstår under/efter behandling är hyposalivation och oral mukosit. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa olika behandlingsmetoders effekt på hyposalivation och oral mukosit efter behandling av huvud- och halscancer. Metod: Studiedesignen var en allmän litteraturöversikt där databaserna Medline, DOSS och Cinahl användes för att finna relevanta vetenskapliga artiklar. Genom inklusions-/exklusionskriterier valdes 15 vetenskapliga artiklar ut. De inkluderade studierna granskades utifrån en modifierad granskningsmall för att enbart studier med starkt/måttligt bevisvärde skulle presenteras. Resultat: Resultatet framställer att Pilokarpin, Cevimelin och TENS visade en positiv effekt på hyposalivation. Salivsubstitut och akupunktur visade inte någon inverkan på salivsekretionen utan påverkade enbart xerostomi positivt. Laserterapi redovisades ha effekt mot mukosit där allvarlighetsgraden av mukosit var lägre hos lasergrupperna i jämförelse med placebogrupperna. Honung kan ha en effekt att lindra mukosit och Aloe Vera visade ingen effekt mot mukosit eller andra biverkningar kopplade till mukosituppkomsten. Slutsats: Pilokarpin, Cevimelin och TENS kan bidra till ökad salivsekretion. Laserterapi och honung kan ha effekt mot oral mukosit. Behandlingar som Aloe Vera, akupunktur och salivsubstitut uppvisade inte någon effekt i resultatet. Fortsatt forskning behövs för att utveckla behandlingsmetoders effekt mot mukosit och hyposalivation.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)