Att våga vara otraditionell - En studie av sex pedagogers upplevelse av utomhuspedagogik

Sammanfattning: Utgångspunkten för studien är att elever inte får fullständiga betyg i skolämnena. Det är en svårighet för många att uppnå kunskapskraven och därmed skapas en problematik för hur pedagogerna ska undervisa för att eleverna ska uppnå dessa mål. Den metod som används inom utomhuspedagogiken kan möjligen vara en lösning på detta. Syftet med studien är att presentera några pedagogers synsätt på och upplevelser av arbetet med utomhuspedagogik. Dessa synsätt belyser vad som motiverar och hindrar pedagogerna för att arbeta med utomhuspedagogik. Det undersöks även vilken betydelse skolgårdens utformning har för utomhuspedagogiskt arbete. Metoden för inhämtningen av empirin har varit kvalitativa intervjuer med sex pedagoger på två olika skolor. Dessa skolor är belägna i två olika geografiska områden i Sverige. John Dewey, Gunilla Ericsson och Anders Szczepanskis är några av de teoretiker som jag använder som utgångspunkt i den här studien. Sammanfattningsvis belyser resultatet att de pedagogerna som jag intervjuat upplever utomhuspedagogik som ett förhållningssätt som gör abstrakta ämnen till konkreta. De intervjuade pedagogerna blir motiverade av att arbeta med utomhuspedagogik när de kan synliggöra positiva effekter på elevgruppens lärande. Det främsta hindret är pedagogernas osäkerhet och okunnighet i förhållningssättet. Slutligen visar resultatet att pedagogerna upplever att en varierad skolgård ger en varierad undervisning, men utformningen är inget som hindrar i vilken mängd pedagogerna använder sig av den.