Ledningsrättslagens sakägarbegrepp

Sammanfattning: Den som är sakägare i en förrättning eller process har rätt att föra sin talan. Det vill säga rättatt inkomma med yrkanden, överklaga beslut och i vissa fall rätt till ersättning. Vidlantmäteriförrättningar, enligt bland annat ledningsrättslagen, avgör förrättningslantmätarenvilka som är sakägare och får föra sin talan i förrättningen.Ledningsrätt gör det möjligt för en ledningshavare att dra fram och ha sina allmännyttigaledningar i annans mark. Lantmäterimyndigheten prövar frågan vid en ledningsrättsförrättningenligt bestämmelser i ledningsrättslagen (fortsätt LL) och i ett antal frågor blir dessutomfastighetsbildningslagen (fortsatt FBL) tillämplig.Vilka som ska vara sakägare vid en ledningsrättsförrättning behandlas i LL 18 § jämte FBL 4kap. 11 §. Bestämmelsen i FBL stadgar att förrättningslantmätaren ska utreda vilka som ärsakägare i förrättningen. Bestämmelsen i LL stadgar att rättighetshavare, med rätt till fastighetsom kommer att belastas av ledningsrätt, ska vara sakägare om deras rätt berörs. De syfte ochfrågeställningar som formulerats i arbetet går ut på att undersöka hur man avgör om någonsrätt berörs – och hur omfattande förrättningslantmätarens utredningsplikt är. Ett perspektiv avrättsekonomi har också adderats till undersökningen.Med utgångspunkt i syfte och frågeställningar har metoden utformats. För att undersöka hurlagstiftaren avsåg att sakägarbegreppet skulle tolkas och hanteras har förarbeten undersökts.Så även de vägledande rättsfall som finns. För att se hur begreppet tillämpas i praktiken har 40genomförda ledningsrättsförrättningar undersökts. Vidare har förrättningslantmätare ochtekniska råd intervjuats.Resultatet från undersökta förrättningsakterna visar att hanteringen av sakägarbegreppet ärmycket varierande. I vissa förrättningar är alla rättighetshavare, vars rättighet korsas sakägare.I andra är ingen av dessa sakägare. I intervjuerna förstärks bilden av att begreppet tolkas olika  och är svårt att tolka. Det finns också en varierande syn på hur strikt tolkningen ska göras ochhur omfattande utredningsplikten är.Förarbetena ger inte mycket svar i frågan om hur begreppet ska tolkas. Däremot finns ett antalrättsfall som vägledning. I rättsfall där ledningsrätten kommer att gå in på upplåtet utrymmeför en ledning (upplåten med avtalsservitut eller ledningsrätt), har domstolen ansett atträttighetshavarna ska anses vara berörda.Utifrån ett perspektiv av rättssäkerhet kan sägas att det ska vara förutsebart hur lagen kommeratt tolkas. I dessa fall skiljer sig tillämpningen åt för mycket för att vara förutsebar, något somtyder på att lagrummets utformning inte är tillräckligt tydligt för att uppfylla ett rättssäkertförfarande.Ett förtydligande eller en omformulering behövs – både ifråga om hur mycket som ska utredasoch ifråga om tolkningen av begreppet berörs.