Måste vi höja våra röster för att höras? - Om kampen för kvinnlig rösträtt under 1900talets två första årtionden.

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att med hjälp av en rättshistorisk metod undersöka och analysera de svenska kvinnornas kamp för politiska rättigheter. Detta har gjorts med en komparativ del där jag jämfört med de brittiska kvinnornas kamp. För att uppfylla syftet har jag besvarat fyra frågeställningar rörande aspekter som påverkade beslutet. Brittiska kvinnor fick rösträtt 1918 och tio år senare på samma villkor som män. Den brittiska kampen var tudelad, i en fredlig och en militant del. Den militanta använde sig av våld för att uppmärksamma rösträttskampen, någonting som snarare gav kvinnorättskämpar dåligt rykte än det hjälpte dem. Första världskriget hade en stor påverkan på den brittiska kampen, då kvinnor kom i arbete och rösträttsrörelsen under kriget återgick till fredliga aktioner. Svenska kvinnor fick politiska rättigheter 1919. Innan dess hade vissa kvinnor en begränsad rösträtt i lokala val vilket de hade gemensamt med brittiska kvinnor. Detta innebar att rösträtten byggdes på snarare än den introducerades vilket säkerligen gjorde processen lättare. Det första världskriget påverkade kampen till en hög grad. Under kriget fick svenska kvinnor ta mäns platser på arbetsmarknaden samt organisera sig i arbetsföreningar vilket är en liket med Storbritannien. Den svenska rösträttskampen leddes av Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rättigheter (LKPR) som hämtade inspiration från Storbritannien. Man var dock väldigt försiktig med att blanda sig med militanta aktioner. Föreningen var uppbyggd med bland annat en centralstyrelse och ett verkställande utskott. Kvinnorna samarbetade med maktens män för att få sin röst hörd i riksdagen vilket underlättade kampen. Tre propositioner lades fram för kvinnlig rösträtt mellan 1912 och 1919. Demokratiargumenten användes flitigt av både politiker och rösträttskvinnorna liksom argument kring likabehandling. Motståndarsidan ansåg bland annat att kvinnor var för känsliga för att kunna fatta viktiga beslut och ansåg att eftersom gifta kvinnor inte var myndiga kunde de ej få rösträtt.