Stockholm i fotgängarens öga : En studie av huvudstadens orienterbarhet

Sammanfattning: Denna studie utforskar fotgängares möjligheter att orientera sig och ta sig fram i stadsmiljöer. Orienterbarhet kan förväntas få en allt större betydelse i samband med att gångtrafiken får en viktigare roll i städers transportsystem. Samtidigt vistas allt fler människor i omgivningar de är sämre förtrogna med, till följd av den ökade mobiliteten som globaliseringen har medfört. Uppgiften för denna studie är därför att utforska orienterbarhetens betydelse för staden och dess invånare, att kartlägga orienteringssituationen i Stockholm och att undersöka hur den kan förbättras. Studien inleds med en genomgång av teorier och resonemang gällande orienterbarhet, vil- ken fungerar som en teoretisk bakgrund till de efterföljande delarna. Orienterbarhet definieras här som en egenskap som beskriver svårighetsgraden att bestämma sin position och planera sin rörelse i en stadsmiljö. Hur själva orienteringen går till beskrivs som en process där hjärnan strukturerar sinnesintrycken i en kognitiv representation av verkligheten; en mental karta eller bild. Om denna process underlättas av god orienterbarhet kan staden gynnas inom fyra identifierade huvudområden; stadens gångvänlighet, individens välbefinnande, tillgänglighet till stadens funktioner samt besökarvänlighet. Förbättrad orienterbarhet kan inom dessa områden väntas ge ekonomiska, sociala och ekologiska vinster. Stockholms orienteringssituation kartläggs sedan med ett brett tillvägagångssätt. Orienterbarhetens betydelse i planeringen undersöks, liksom viktiga aktörers arbetssätt och synsätt. Grundförutsättningarna för orientering bedöms med hjälp av rumsliga analyser, och en undersökning av hur fotgängare upplever stadens orienterbarhet görs. Av undersökningarna framgår det att grundförutsättningarna för orientering är relativt goda i Stockholm som helhet, men att Cityområdet innehåller ett flertal brister. Det finns med andra ord ett behov av åtgärder för förbättrad orienterbarhet. Det tredje kapitlet presenterar tre informationssystem för fotgängare, hämtade från tre andra europeiska städer av varierande storlek och karaktär. De tre projekten illustrerar hur orienterbarheten kan förbättras med hjälp av orienteringsinformation. Även om grundförutsättningarna för orientering är förhållandevis goda, visar projekten att det kan finnas starka incitament för att stödja fotgängares orientering. Informationssystem för fotgängare krävs när stadsmiljön i sig inte räcker till, men är också av nytta när grundförutsättningarna är tillräckliga. Studien avslutas med en diskussion kring de slutsatser som gjorts, och vilken innebörd de kan tänkas ha för Stockholm som ”promenadstad”. Det konstateras att de utländska projektens tillvägagångssätt i viss mån även skulle kunna tillämpas i Stockholm. Slutligen ges ett antal rekommendationer av åtgärder som kan förbättra orienteringssituationen. Dessa innefattar utveckling och planering av ett informationssystem för fotgängare, som till en början omfattar Cityområdet.