Ideella skador : särskilt om sveda och värk

Sammanfattning: att ideellt skadestånd ska utgå måste den skadelidande tillfogats personskada enligt 2:1 SkL. Det ideella skadeståndsbeloppet omfattar skadestånd för fysiskt och psykiskt lidande vilket delas in i två kategorier, lidande av övergående natur, dvs. sveda och värk samt lidande av bestående karaktär, dvs. lyte och men. Det finns tidigare studier med fokus på ideella skadestånd. Det saknas dock studier och analyser kring hur den rättsliga beräkningen av ideella skadestånd förhåller sig till likhetsprincipen. Skadeståndet beräknas på subjektiva grunder och domstolen har till sin hjälp Trafikskadenämndens tabeller. Dessa tabeller utgör en viktig faktor för bestämmandet av skadeståndet för sveda och värk, eftersom domstolarna i flera rättsfall använt tabellerna som vägledning vid beräkning av skadeståndet. Exempelvis NJA 2000 s. 278, NJA 2011 s. 638. När domstolen använder tabellerna som vägledning vid beräkning av skadeståndet upprätthålls likhetsprincipen, givet att omständigheterna i fallen tillåter det. Domstolarna ska även kunna bortse från dessa och göra en skönsmässig bedömning när det krävs. Trots att domstolarna i stor utsträckning utgår ifrån Trafikskadenämndens tabellverk finns det ingen transparens i förhållande till dessa. Domstolarna hänvisar till tabellerna, dock ges inga detaljer kring beräkningen av skadeståndet. Likhetsprincipen är därtill svår att upprätthålla vid tillämpning av tabellerna pga. att många fall innehåller unika moment vilka tabeller aldrig kan omfatta.