Stoppa krigsresorna – till vilket pris? Säkerhetsrådets resolution 2178 ur ett svenskt perspektiv

Sammanfattning: I september 2014 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2178, i ett försök att stävja strömmen av frivilliga som söker sig till terrorstämplade grupper i främst Syrien och Irak. Resolutionen uppställer krav på medlemsstaterna att införa nationell lagstiftning för att tackla problemet. Samtidigt definieras inte vad som ska anses utgöra terrorism och det saknas en geografisk eller tidsmässig avgränsning för resolutionens tillämpningsområde. Den närmre innebörden av resolution 2178 ska nu uttolkas nationellt och omvandlas till svensk rätt. Framställningen syftar till att klargöra vilka problem som finns med detta. Dels ur ett folkrättsligt perspektiv på säkerhetsrådets roll och resolutionens utformning, dels ur ett svenskt perspektiv som riktar in sig på de förslag till nationell lagstiftning som har lyfts fram. Huvuddragen i kritiken som har identifierats rörande det folkrättsliga perspektivet handlar om att säkerhetsrådet har överskridit sina befogenheter och dessutom överlämnat för stort tolkningsutrymme åt medlemsstaterna. För svensk del finns det en risk i att en juridisk lösning stressas fram vilket kan leda till att lagstiftningen inte får sin avsedda effekt eller rent av blir kontraproduktiv. Kriminalisering ska vara en ultima ratio i syfte att undvika för långtgående och lättköpta lösningar. Den preventionistiska tendensen - att kriminalisera handlingar som ligger allt längre ifrån det faktiska terroristbrottet - riskerar dessutom att skifta fokus från skadliga gärningar till potentiellt sett farliga individer. Sammanfattningsvis knyter jag samman de olika perspektiven i en kritiskt hållen analys ur ett de lege ferenda-perspektiv. Slutsatsen är att Sverige behöver införa ett förbud mot deltagande i utbildning med terroriststämplade organisationer utomlands för att leva upp till säkerhetsrådets krav. Olika typer av passrestriktioner för misstänkta medborgare kan också bli nödvändigt. En sådan lagstiftning kan vara en viktig pusselbit i en helhetslösning, förutsatt att den är både balanserad och ändamålsenlig. Ett öppet och holistiskt förhållningssätt från lagstiftarens sida är en nödvändig förutsättning för att detta ska kunna uppnås.