VÅLDSPREVENTIVT ARBETE I SKOLAN: SPRÅKETS IMPLIKATIONER I PRAKTIKEN : En kvalitativ studie av skolkuratorers och lärares sätt att prata om våldsprevention

Sammanfattning: Våld i olika former beskrivs av många vara ett omfattande och ihållande samhällsproblem, ett som skapar en uppsättning av negativa påföljder; psykiska, fysiska och ekonomiska. Hur våldet ska motarbetas blir därför på grund av dess komplexitet svårt att ge tydliga direktiv på. Olika vetenskapliga ställningstaganden kring vilka interventioner som är effektiva kan vara något motsägelsefulla för den som försöker sätta fingret på vad våldsförebyggande arbete inom skolan betyder. Denna studie syftar därför till att undersöka lärares och skolkuratorers sätt att prata om våldsprevention; vad det innebär och hur det ser ut för dem i deras vardag. Studien utfördes utifrån en kvalitativ metodansats där datan samlades in genom semistrukturerade intervjuer med lärare och kuratorer från skolor inom olika utbildningsnivåer. Resultatet analyserades genom en diskursanalys för att få fram essensen i deltagarnas svar, men även för att undersöka vilken betydelse dessa svar har i det praktiska våldspreventiva arbetet. Resultatet visar att en god elev-lärare relation, tillsammans med samverkan mellan skolkuratorer och lärare, kan vara viktiga aspekter i det våldspreventiva arbetet; liksom att undersöka konstruktionen av våld utifrån ett genusperspektiv.