Jämställdhetens rum : genusmaktordningar i landskapsarkitektur och på offentliga platser

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Landskapsarkitektutbildningen saknar en övergripandegenusanalys på det arbete som utförs i rollen som landskapsarkitekt. Syftet med denna uppsats är att öka förståelsen för hurdagens normer påverkar arbetet som landskapsarkitekt och vad det får för konsekvenser. Denna litteraturstudie har utförts genom undersökningar av ämnena genus och landskapsarkitektur. Människor både påverkar och påverkas av samhället och den fysiska miljön. Genom att inse att platser inte per automatik är könsneutrala, utan utgår från mannen som norm, finns en möjlighet att bryta mönstren och hitta andra tillvägagångssätt i arbetet med rum och platser. De fysiska strukturer som skapas genom planering och gestaltning kan bidra till, eller hindra skapandet av det goda samhälle som framtidsvisioner aspirerar till. En aspekt av genusperspektivet inom planering är att synliggöra de olika människor som ska använda miljön, detta gör planerarens uppfattning om människor och deras värderingar viktig. I dagens samhälle har män och kvinnor i princip samma rätt att ta det offentliga rummet i besittning. Trots detta lever traditionella synsätt på könsroller kvar. Staden innehåller gränser, både synliga och dolda, mångaskapade genom gårdagens stadsbyggande. Dessa gränser finns kvar och inverkar, ofta undermedvetet, på sättet vi lever och rör oss - trots att de inte längre uttalas. Beroende på könstillhörighet påverkas därför rörelsefriheten. När det gäller offentliga rum är det trots allt män som har det maktmässiga övertaget, då det varit mer accepterat för dem att vistas i staden och då dessa tankesätt lever kvar. Vi anser därmed att det är nödvändigt att ha jämlikhet, där jämställdhet ingår, som ett mål för landskapsarkitekturen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)