En musik- och textanalys av dramatiska nycklar i operan Im Treibhaus  : Intermodala relationer i en multimodal gestaltning 

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka musiken och textens relation i operan Im Treibhaus från 2021 och titta på hur de samverkar och kommunicerar med varandra och utifrån det titta på vad det skapar för relation mellan de och hur det påverkar dramat. Genom operans historia har en ord- och tonkonflikt genererat flitigt om vilken av musiken eller texten som borde anses som mest rättmättigbärare av dramat, musiken eller texten? Majoriteten av åsikterna har av anpassliga åsiktsbärare för ämnet delat in musik respektive text i två läger där de ställs mot varandra. I den här uppsatsen ska jag med utgångspunkt i denna mytomspunna konflikt ta reda på om det är musiken eller texten som styr dramat i Im Treibhaus? För att kunna hålla en neutralitet från början till slut och rama in centrala delar i verket har jag valt ut specifika begrepp, teorier och metoder som jag anser som ansenliga för att kunna upprätthålla det. Dramatiska nycklar är ett begrepp hämtat från librettisten och dramatikern Kerstin Perskis doktorsavhandling Levandegörandet poetik: På spaning efter musikdramat Gränslandet och transformation av dramat via text, vokalt och instrumentalt agerande. Begreppet omfattas av att centralisera musikaliska och textuella parametrar i handlingen. Av den anledningen valde jag att använda begreppet dramatiska nycklar för att inte behöva analysera hela verket, utan skilja agnarna från vetet. Framtagningen av de dramatiska nycklarna utgjordes av olika lyssnarstrategier: strukturerat lyssnande och parallellt lyssnade som jag använde på det material som ligger till grund, en liveinspelad ljudversion från Vattnäs konsertlada, librettot och partituret. Förarbetet resulterade i fem dramatiska nycklarna som sedan har analyserats med hjälp av olika tolkningsredskap, bland annat av musikprofessorn Johnny Wingstedts musikaliska berättarfunktioner, Micheal Hallidays intermodala relations schema och Micheal B Bakans guidade lyssnarupplevelsemodell. Med de olika tolkningsverktyg har jag valt att främst titta på vilka funktioner musiken och texten besitter enskilda och vilka som uppstår i samverkan med varandra och den givna kontexten. Detta för att ge så pass tydlig klarhet i vilka relationer som skapas och vad det bidrar tillför meningar och betydelser. Varje dramatisk nyckel har sedan tolkats brett utifrån mina egna observationer och tankar, den tidigare forskningen och kommentarer från skaparna av Im Treibhaus kompositören Staffan Storm, librettisten Ebba Witt-Brattström och regissören Martyna Kaiser, som jag hade förmånen att få intervjua och höras av via e-post med frågor synnerligen ställda för denna undersökning. Som teoretisk ansats har jag valt att utgå från den multimodala bildningen och genomsyrar hela undersökningen då den multimodala teorin handlar om kommunikation och meningsskapande mellan olika uttryckssätten och verkar för ett jämställt betraktande av alla kommunikationsmedel. Teorin gjorde det möjligt för mig att kunna undersöka musiken och texten som jämställda element och bibehålla neutraliteten från början till slut. Resultatet visar att det är en hårfin gräns, nästan så att det inte går att skilja vilken av musiken eller texten som är den mest rättmätig bärare av dramat. Musiken och textens intermodala relation i Im Treibhaus är för det mesta kompletterande och kongruent, det vill säga att de används för att förhöja och stärka varandra utan att någon av dem tar över eller dominerar. Överraskande så motsvarar resultatet det som den multimodala teorin förespråkar om jämlikhet mellan modaliteterna. Tittar man dock på de reflektioner som finns från ord- och tonkonflikten ges det sken av att komplexiteten går att bemärka även i här i denna undersökning, trots resultatet. Tittar man på vilka funktioner som musiken och texten blivit tilldelade att fungera som blir lägerindelningen påtaglig och en diskussion ligger öppen för om det är musiken eller texten som är en aning mer rättmätig bärare av dramat i Im Treibhaus. För egen del menar jag vid ett övervägande av funktionerna att texten har ett något mer starkare övertag av dramat än vad musiken har, något som jag går närmare in på i avsnitt 5.1 Resultatdiskussion.