Analys av kopplade hydrauliska modeller för dagvatten i urban miljö
Sammanfattning: Skyfall och extremväder antas bli allt vanligare i framtiden som följd av klimatförändringar. En konsekvens av ökad nederbörd är översvämningar vilka på senare år har ökat i både Sverige och i världen. Med vetskap om detta är det därför av intresse att kunna förutspå översvämningar genom att använda hydrauliska modeller. För att få en modell som beskriver tvåvägskommunikationen mellan ledningsnät och markyta kan kopplade modeller användas. En skyfallskartering har genomförts i Kungsängen för ett skyfall motsvarande ett 100-årsregn genom att koppla en markmodell i programvaran MIKE 21 med en ledningsnätsmodell i MIKE URBAN. Kopplingarna mellan modellerna gjordes i programvaran MIKE FLOOD. Studien syftade till att undersöka skillnader i resultat när regn simulerades på olika sätt i modellerna och genom att variera antal brunnar som kopplades mellan modellerna. Regn simulerades genom att antingen simulera allt regn i markmodellen eller genom att simulera regn motsvarande ledningsnätets kapacitet i ledningsnätsmodellen och resterande i markmodellen. Kopplingar gjordes med huvudbrunnar vilket initialt fanns i modellen, eller med rännstensbrunnar som dels erhölls från kommunen och dels lades in manuellt. Vid koppling av brunnar varierades flödesbegränsningar och brunnsdimensioner. Resultaten visade att när regn simulerades enbart på markytan blev marköversvämningen stor då vatten inte rann ner till fullo i ledningsnätet. När regn delades upp över markyta och ledningsnät fylldes ledningsnätet upp och marköversvämningen blev mindre. Anledningen till att mindre vatten rann ner i ledningsnätet i det första fallet var på grund av att vatten inte låg tillgängligt för brunnarna. Vatten tenderade att ansamlas i lågpunkter som inte var belägna intill brunnarna. Detta visade sig speciellt då huvudbrunnar studerades. Simuleringar med flödesbegränsningar för brunnarna resulterade i större översvämningsutbredning och mindre uppfyllnad av ledningsnät när regn simulerades på ytan. Studien visar att regn bör delas upp mellan markyta och ledningsnät i kopplade modeller för att få trovärdiga resultat. När rännstensbrunnar kopplades blev flödet mellan modellerna större än då huvudbrunnar kopplades. Detta beror på att ett större antal brunnar var kopplade så att vatten hade större möjlighet att rinna ner till ledningsnätet. Det beror även på att rännstenbrunnarna var placerade i lågpunkter där mycket vatten samlades. Studien visar att kopplingar med en detaljerad beskrivning av rännstenbrunnar är att föredra framför kopplingar med huvudbrunnar, även om tidsinsatsen blir större.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)