Behövs emotionell intelligens i religionskunskapsundervisningen? : En kvalitativ studie

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Religionsvetenskap

Sammanfattning: I denna studie utreds om utvecklandet av emotionell intelligens behövs i religionskunskapsundervisningen på gymnasiet, samt om en sådan pedagogik kan motarbeta främlingsfientlighet. I studien utreds också hur kunskap värderas i religionskunskapsundervisningen, samt i skolan i övrigt. I undersökningen har vi använt oss av olika forskares studier, samt kvalitativa intervjuer med åtta elever från två olika skolor i landskapet Gästrikland, Sverige. Vi har sedan jämfört och analyserat resultatet av dessa. Resultatet av undersökningen visade att utvecklandet av social intelligens värderades högst i religionskunskapsundervisningen, samt i skolans övriga ämnen och att social och emotionell intelligens främjar olika sorters förmågor. Vidare visade resultatet att utvecklandet av social intelligens inte kan motarbeta främlingsfientlighet, då denna förmåga endast utvecklar empati i syfte att anpassa sig till samhällets sociala normer, vilket kan leda till en falsk empati. Emotionell intelligens kräver, till skillnad från social intelligens, reflektion över egna och andras känslor, vilket kan leda till att en genuin empati utvecklas, samt en förståelse för människors känslor som allmänmänskliga processer. Således kan främlingsfientlighet motarbetas om emotionell intelligens används i pedagogiken, vilken bör genomsyra alla årskurser och ämnen med hjälp av narrativa metoder.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)