Att leva med demenssjukdom : Ur ett anhörigperspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: 115,4 miljoner människor uppskattas ha fått diagnosen demenssjukdom år 2050. Att ha en demenssjukdom kan inbringa känslor som skam och saknat självvärde. Det kan upplevas som en förlust av sig själv att insjukna i en demenssjukdom eftersom minnet försämras. Demenssjukdom ses som en anhörigsjukdom eftersom sjukdomen kan påverka anhöriga. Sjuksköterskor kan uppleva att det är ansträngande att vårda en person med demenssjukdom och kan uppleva att anhöriga har ett större behov av stöd än vad personen med demenssjukdom har. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelse av att ha en närstående med demenssjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes har använts. Tio kvalitativa artiklar inkluderas i resultatet. Resultat: Utifrån analysen formades två teman, vikten av att ha resurser och en livsomställning. Där fem subteman skapades, att behöva stöd i vårdandet, att behöva återhämtning, att förlora relationer, att uppleva ett inre kaos och att uppleva förändringar i vardagen. Slutsats: Genom att anhöriga får stöd från sjuksköterskor i form av information, samtal, hjälp med vårdandet samt att sjuksköterskor inkluderar anhöriga i vården av deras närstående, kan anhöriga få en bättre upplevelse av sin situation som de befinner sig i.