Sambors efterlevandeskydd – En rättsvetenskaplig uppsats om sambors efterlevandeskydd i Sverige och Finland

Sammanfattning: Under de senaste årtiondena har samhället förändrats och idag är samboförhållandet en vanlig samlevnadsform i både Sverige och Finland. Trots liknande rättskultur, skiljer sig sambors efterlevandeskydd åt i dessa länder. Syftet med denna uppsats är i första hand att, mot bakgrund av sambolagstiftningen i Sverige och Finland, redogöra för likheter och skillnader gällande sambors efterlevandeskydd i respektive land och försöka fastställa vad dessa skillnader beror på. I andra hand ska jag undersöka om och hur en efterlevande sambo i respektive land kan uppnå ett starkare ekonomiskt skydd än det rättsliga skydd som lagstiftningen automatiskt ger. För att uppnå uppsatsens syften undersöks framför allt hur sambors efterlevandeskydd skiljer sig åt i Sverige och Finland samt om den respektive nuvarande lagstiftningen är tillräcklig i dagens samhälle eller om den bör förstärkas. I både Sverige och Finland saknar en efterlevande sambo arvsrätt. Om någon av samborna avlider, fördelas arvet enligt den legala arvsordningen, där efterlevande sambo inte ingår. Lagstiftaren i bägge länder har dock infört ett skydd för en efterlevande sambo i respektive lands sambolagstiftning. I Sverige utgörs det rättsliga efterlevandeskyddet för sambor av rätten att begära bodelning av sambors gemensamma bostad och bohag, den så kallade lilla basbeloppsregeln och rätten att överta bostad i vissa fall. I Finland utgörs det rättsliga efterlevandeskyddet för sambor av rätten att kräva åtskiljande av sambornas egendom, rätten till gottgörelse och rätten att efter prövning få bidrag ur den avlidna sambons kvarlåtenskap. Enligt den finska sambolagen omfattas dock enbart sambor som bott i gemensamt hushåll i minst fem år eller har eller har haft ett gemensamt barn av detta skydd. I både Sverige och Finland kan sambor själva stärka sitt efterlevandeskydd genom att upprätta ett testamente eller teckna en livförsäkring. Dessutom har sambor i Sverige möjlighet att stärka sitt efterlevandeskydd genom att ingå ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. Att sambors efterlevandeskydd skiljer sig åt i Sverige och Finland kan bero på att Sverige fick en sambolagstiftning redan år 1973 medan Finland inte fick en sambolagstiftning förrän år 2011, varför det i Sverige under en lång tid har diskuterats hur sambors efterlevandeskydd kunde förstärkas. Det kan även bero på att den svenska sambolagen syftar till att ge ett minimiskydd åt den svagare parten när samboförhållandet upphör, medan den finska sambolagen syftar till att den ena sambon inte ska få obehörig vinst på den andra sambons bekostnad. I min analys jämför jag den svenska och finska sambolagstiftningen gällande sambors efterlevandeskydd och kommer fram till att den svenska sambolagstiftningen ger ett starkare skydd för en efterlevande sambo än den finska sambolagstiftningen. Trots det är varken den nuvarande svenska eller den nuvarande finska lagstiftningen gällande sambors efterlevandeskydd tillräcklig med tanke på att samboförhållandet är en vanlig samlevnadsform i dagens samhälle. Därför bör den, enligt min åsikt, förstärkas genom att testationsfriheten utökas så att samborna får testamentera all sin kvarlåtenskap, inklusive de gemensamma barnens laglotter, till varandra med efterarvsrätt för barnen. Däremot bör, enligt min åsikt, arvsrätt för efterlevande sambo inte införas.