Visualisering av strandlinjens läge kring Hammersta ruin i Nynäshamns kommun 500‒1500 e.Kr.

Sammanfattning: För ca 11 500 år sedan började Weichselisen smälta bort från Stockholmsregionen och trycket som ismassan utövade på jordskorpan började sakta lätta. Sedan dess har markytan inom de tidigare istäckta områdena arbetat för att återfå sitt jämviktsläge. Detta har påverkat strandlinjens läge genom en kombination av den pågående isostatiska återhämtningen och den varierande eustatiska förändringen. Denna uppsats fokuserar på ett område i anslutning till Hammersta ruin ca 13 km norr om Nynäshamn. Strandlinjerna för perioden 500–1500 e.Kr. har beräknats genom att strandlinjenivåer för varierande tidpunkter mellan 7000–3850 f.Kr. använts som utgångspunkt. Dessa individuella strandlinjenivåer har med hjälp av ett andragradspolynom sammanbundits med ett 0-värde motsvarande havsnivån för höjdsystemet RH70. Strandlinjenivåerna för denna studie har därefter kunnat läsas avfrån den resulterande regressionskurvan. Regressionskurvan är således inte en strandförskjutningskurva i bemärkelsen strandlinjens kontinuerliga utveckling över tid, utan snarare ett sätt att interpolera värden för aktuella undersökta tidpunkter utifrån befintliga höjdvärden före och därefter. För visualisering av strandlinjernas läge har därefter höjddatasetet bearbetats i ArcGIS för att få en markyta överensstämmande med perioden mellan 500 och 1500 e.Kr. i 100-års intervall. Moderna landformer som vägar, diken och åfåror har uteslutits för att undvika att dessa påverkar strandlinjernas lägen och form i terrängen. Resultaten blev 11 kartbilder för omgivningen kring ruinen samt fyra kartbilder för ruinens närområde. Dessa visar var och en på strandlinjens läge vid en viss tidpunkt med en högsta nivå 0,87 m högre för strandlinjen under året. Denna baserades på vattenståndsmätningar från SMHI för åren 1889–2010 vid Skeppsholmen i Stockholm. De framställda kartbilderna kan återfinnas i kapitel 7, på http://ww2.ink.su.se/living_maps/hammersta samt i bilaga 3. Ön som ruinen är belägenpå blev en del av Södertörn ca 1400 e.Kr.