Arbetsdomstolens bedömning av uppsägning och avsked i fråga om alkohol- och narkotikamissbruk - En rättsfallsstudie av Arbetsdomstolens domar

Sammanfattning: Arbetsmarknadens parter är eniga om att missbruk skapar svår problematik på arbetsplatsen. Likväl menar parterna att arbetsplatsen är en social arena där den missbrukande arbetstagaren kan få hjälp. Missbruksproblematiken härstammar i att frågan är av både medicinisk- och social karaktär varför det svårt att veta hur den ska hanteras juridiskt. Arbetsdomstolen har ställts inför utmaningen att utforma prejudicerande regler om vad som bör tillämpas generellt i arbetsrättsliga tvister om alkohol- och narkotikamissbruk, främst i uppsägning- och avskedsmål. 1984 skrev domstolen att på grund av alkohol och narkotikas säregna karaktärer kan samma regler inte tillämpas. Mot denna bakgrund var syftet med uppsatsen att fastställa gällande rätt genom att skapa en systematik av den rättspraxis som har hanterat frågan om alkohol- och narkotikamissbruk i uppsägnings- och avskedstvister för att fastställa huruvida Arbetsdomstolen tillämpar samma regler för alkohol- och narkotikamissbruk eller inte. Förhoppningen var att bidra med en större rättslig förutsägbarhet. Rättsutredningen ledde till slutsatsen att domstolen idag gör främst en relevant skillnad mellan alkohol och narkotika; alkoholmissbruk kategoriseras främst som sjukdom och narkotikamissbruk som misskötsamhet. Det har lett till att domstolen i sin helhetsbedömning har bedömt narkotika mer strängt. Anledningarna bakom denna slutsats är inte bara alkoholens och narkotikans säregna karaktärer utan också processrättsliga skäl. I övrigt tillämpas samma bedömning.