Allmänna lämplighetsvillkor vid fastighetsbildning: En rättsfallsstudie

Sammanfattning: Denna rapport syftar till att utreda och klargöra de allmänna lämplighetsvillkoren vid fastighetsbildning (som finns beskrivna i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) och hur denna paragraf ska tolkas vid lämplighetsprövning. Detta har gjorts genom en rättsfallsstudie, där fokus lagts på hur paragrafen har tolkats i rättspraxis. Rättsfallsstudien har sedan kompletterats med propositionsanalyser och litteraturstudier. I uppsatsen har de 58 rättsfall som legat till grund för rättsfallsstudien redovisats för sig för att sedan analyseras och tolkas. Slutsatserna av arbetet presenteras i form av riktlinjer för vad som ska beaktas vid lämplighetsprövning. Riktlinjerna bygger på observerade tolkningar i rättspraxis och är menade att underlätta tolkningen av paragrafen. Till att börja med kan det konstateras att det finns flera dimensioner på paragrafen och att den innehåller åtta krav gällande fastigheters belägenhet, omfång, utformning, tillgång till behövliga vägar, vatten- och avloppsanordningar för bebyggelsefastigheter, varaktighet, aktualitet samt tillvägagångssätt. Kraven som ställs och faktorerna som spelar in i bedömningen beror dels på vilket av dessa krav som behandlas samt vilket ändamål fastigheten ska ha. Kraven som ställs är även högre för en obebyggd fastighet än för en bebyggd fastighet när fastigheten ska användas för boendeändamål. I studien blir det även tydligt att kraven som ställs på fastigheter för fritidsändamål är högre än för fastigheter för permanent boende. Det kan även konstateras att jord- och skogsbruksfastigheters lämplighet regleras till stor del av 3 kap. 5 § FBL.