Atropins farmakologi, tarmens respons och kolik hos häst plasmakoncentrationen : Plasmakoncentrationen atropin och biomarkörer för tarmmotilitet

Sammanfattning: Inflammation i ögats uvea, så kallad uveit, är en smärtsam och vanlig komplikation till olika sjukdomstillstånd i hästars ögon. Vid uveit uppstår en spasm i pupillen och i ciliarkroppen vilket är smärtsamt och komplikationer i form av sammanväxningar (så kallade synechier) mellan lins och iris kan leda till kvarstående synnedsättning eller blindhet. Atropin är ett antikolinergikum som relaxerar iris och ciliarmuskulaturen vilket minskar smärtan samt risken för synechier. Atropin är en antagonist på muskarinreceptorer som förutom i ögat återfinns bland annat i mag-tarmsystemet. Därför kan atropin ge nedsatt tarmmotilitet och kolik hos hästar både vid topikal och intravenös administrering beroende på vilken dos som administreras. På grund av att atropin kan ge kolik har medfört en rädsla inför hur läkemedlet bör användas och sannolikt har en alltför restriktiv behandlingsnorm uppstått, där vissa veterinärer helt undviker atropin vid behandling av uveit (Ström, L., resident i oftalmologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, pers. medd., 20191102). Syftet med detta examensarbete är att farmakologiskt utvärdera atropins förlopp med PK/PD-modellering och utvärdera metoderna elektrointestinografi (EIG) samt auskultation av tarmljud för att hitta gränsvärden för vilken plasmakoncentration av atropin i blodet som ger nedsatt myoelektrisk aktivitet i tarmen. Detta examensarbete bygger på en litteraturdel, som motiverar de metoder som använts, och en experimentell del. I den experimentella delen har 8 hästar deltagit i två omgångar där de ena omgången erhållit en konstantinfusion med atropinsulfat i 30 minuter och andra omgången natriumkloridlösning (kontroll) i en blindad och randomiserad cross-over design. Fyra av hästarna erhöll dosen atropinsulfat 9 µg/kg och fyra hästar 12 µg/kg. Observera att 1 µg atropinsulfat motsvarar 0,835 µg atropin. Under och efter infusionen mättes tarmens elektriska potential med EIG under tio timmar genom elektroder placerade på huden i området för caecum och colon. Dessutom auskulterades tarmljuden med stetoskop och plasmakoncentrationerna med atropin mättes under tio timmar vid på förhand fastställda tidpunkter. Koliksymptom noterades och graderades från mild – svår utifrån särskilda kriterier. Farmakologiska data analyserades och användes för farmakologiska modeller i mjukvaran Monolix©Lixoft. Samtliga hästar fick signifikant (p < 0,000 – 0,048) nedsatta EIG-potentialer under försökets första 20 minuter – 3 timmar efter att infusionen med atropinsulfat startats. Detta korrelerade med tarmljuden som blev signifikant (p < 0,000 – 0,012) nedsatta mellan försökets första 15 minuter och 2 timmar efter att infusionen startats. Sex hästar uppvisade milda koliksymptom (grad 1/6) någon gång under försökets första 29 – 75 minuter efter att de erhållit atropinsulfat, koliksymptom noterades även hos en häst efter att den erhållit natriumkloridlösning. Efter modellering i mjukvaran Monolix©Lixoft uppskattades att maximala hämningen (Imax) av EIG-potentialen i caecum var 55,8 % och halva hämningen (IC50) uppnåddes vid plasmakoncentrationen 0,343 µg/L. I colon var Imax 66,7 % och IC50 0,59 µg/L. Dessa experiment bekräftar att resultaten korrelerar väl vid mätning av EIG jämfört med när tarmljuden observeras med stetoskop. Dessutom visade hästarna endast milda koliksymptom, trots att de fick höga doser atropin jämfört med de doser som används kliniskt. Hur olika koncentrationer atropin påverkar tarmens elektiska potential kartlades och den doseringsregim med atropin som används i dagsläget vid behandling av uveit bedöms inte kunna ge upphov till kolik.