Intenssivvårdssjuksköterskans upplevelser av vård och omvårdnad när en patient genomgått inducerad hypotermi

Sammanfattning: Arbetet som intensivvårdssjuksköterska är komplext och kräver en förmåga av intensivvårdssjuksköterskan att prioritera mellan det högteknologiska arbetet och omvårdnad av patient och anhöriga. Utöver omvårdnadskunskaper krävs att intensivvårdssjuksköterskan innehar förmågan att kommunicera respektfullt och empatiskt med såväl patient, närstående samt personal. En patient som drabbas av ett bevittnat hjärtstopp prehospitalt, kräver intensivvård och vårdas under ett dygn nedkyld och nedsövd i respirator för att minimera risken för neurologiska skador.        Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vård och omvårdnad när en patient genomgått inducerad hypotermibehandling på en intensivvårdsavdelning.                 Metoden var kvalitativ med en induktiv ansats. Sex intensivvårdssjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning i västra Sverige intervjuades. Intervjuerna gjordes med en inledande öppen fråga. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kategorier som framkom var upplevelser för att förhindra stress, upplevelser vid etiska dilemman och situationer, upplevelser av att ha kontroll vid vård och omvårdnad, upplevelser av att ge vård och omvårdnad till anhöriga, upplevelser av vård och omvårdnad som ger glädje samt upplevelser av vård och omvårdnad som ger hopp. Snabbt omhändertagande och underbemanning upplevdes som stress. Etiska funderingar uppkom då vårdnivån inte var bestämd. Anhörigas närvaro kunde upplevas både positivt och negativt. Intensivvårdsjuksköterskan upplevde kontroll när det fanns klara riktlinjer att arbeta utefter. Glädje och hopp kände intensivvårdssjuksköterskan när behandlingen gav positivt resultat. Fortsatt forskning är nödvändig för att nå större kunskap och därigenom ytterligare kunna förbättra intensivvårdsutbildningen.