Skonsam pallsprängning i smala malmkroppar i Zinkgruvan

Sammanfattning: I Zinkgruvan används, där malmen är smal, längsgående brytning. Malmen klassas som smal då den är 3-6 meter bred. När pallarna planeras anpassas de så mycket som möjligt efter den geologiska tolkningen som gjorts av malmen. Sidoberget och då framförallt hängväggen skall helst inte gå sönder vid brytning eftersom mineralhalterna minskar med ökad gråbergsinblandning. Syftet med det här arbetet är att ge Zinkgruvan en bredare syn på sprängning och i synnerhet skonsam sprängning. Detta görs genom att undersöka om Zinkgruvan idag använder sig av skonsam sprängning, hur de kan förändra arbetet med sprängning för att göra det skonsamt samt utreda hur en borrplan, en laddplan samt en tändplan bör utformas för att skonsam sprängning ska ske. Vid detonering av ett sprängämne uppstår ett gastryck i borrhålet som sätter borrhålets väggar i rörelse. Bergmassan påverkas av det detonerande sprängämnet i tre steg, i det första steget krossas berget i borrhålsväggen då borrhålets volym ökar. I det andra skedet fortplantar sig en tryckvåg genom bergmassan, med sina respektive utbredningshastigheter, som när den når en fri yta reflekteras och skapar dragspänningar i berget mellan borrhålet och den fria ytan. När dragspänningarna överstiger bergmassans draghållfasthet går berget i brott. Ett lägre borrhålstryck ger mindre skador på omgivande berg, detta kan bland annat uppnås genom att ha frikopplade laddningar. Andra parametrar är också viktiga för skonsam sprängning. Hål som detonerar simultant har visat sig ge mindre skador då laddningskoncentrationen samtidigt är låg. Det är också viktigt att hålavstånden inte blir för stora, när hålen ligger nära varandra kan de samverka. Det är också viktigt att tillse att borrhålet är torrt, då vatten är ett utmärkt medium för transport av trycket från laddningen. Intervjuer har genomförts med personal på Zinkgruvan, beräkningar har gjorts efter datainsamling och en fallstudie har gjorts. Därefter har ett försök genomförts i en längsgående pall i Zinkgruvan. Från beräkningarna har en borrplan arbetats fram där den största förändringen blir längs hängväggen. Mellan varje ordinarie borrhålsrad placeras ett hål längs hängväggskonturen på halva ordinarie försättning. Dessa hål längs hängväggen frikopplas sedan med en slang, som placeras i borrhålet, av mindre dimension än hålet och laddas sedan med emulsionssprängämne. Dessa beräkningar ledde fram till ett försök av skonsam sprängning i en pall, halva pallen laddades med skonsam metod och andra halvan med traditionell metod enligt Zinkgruvan. Den sida som laddades skonsamt uppvisar mindre skador utanför planerad borrning och malmtolkning än den del som är laddad traditionellt. Resultatet av studien tyder på att Zinkgruvan idag inte jobbar på ett sätt som är förenligt med skonsam sprängning. Men en ny metod har arbetats fram som rekommenderas att Zinkgruvan fortsätter utveckla och använder sig av.