Hedersrelaterat våld och förtryck : En analys av det nya hedersbrottet

Sammanfattning: Sedan 1990-talet har hedersvåld och förtryck uppmärksammats som ett samhällsproblem. För att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck har lagstiftaren vid åtskilliga tillfällen vidtagit straffrättsliga åtgärder. I syfte att bekämpa brott som begås med hedersmotiv införde lagstiftaren bland annat hedersmotiv som en straffskärpande grund i 29 kap. 2 § tionde punkten brottsbalk (1962:700). I samma utredning diskuterades huruvida ett hedersbrott, som en egen brottstyp, bör införas. Uppfattningen var att ett särskilt hedersbrott inte var behövligt. Som skäl härför anfördes konkurrens- och tillämpningsproblem och att ett hedersbrott skulle orsaka svåra avvägningar i relation till hedersbegreppet. Trots tidigare uppfattning, om att ett hedersbrott inte var behövligt, tillsattes Hedersbrottsutredningen för att undersöka huruvida det förelåg ett behov av en brottstyp som omfattar brott med hedersmotiv. Sedan 1 juni 2022 utgör brottet hedersförtryck i enlighet med 4 kap. 4 e § BrB en egen brottstyp. Genom införandet av det nya hedersbrottet är lagstiftarens syfte att med handlingskraft bekämpa sådan brottslighet. För att en kriminalisering ska anses vara befogad uppställs ett antal kriterier som bör vara uppfyllda. Kriterierna är inga absoluta krav och lagstiftaren kan därför kriminalisera en gärning utan att samtliga kriterier är uppfyllda. Syftet med uppsatsen är dels att analysera hur hedersbrottet i 4 kap. 4 e § BrB förhåller sig till uppställda kriterier för kriminalisering, dels vilka för- och nackdelar det finns med en straffbestämmelse om hedersbrott parallellt med att hedersmotiv uppställs som en straffskärpningsgrund. Uppsatsen är avgränsad till att endast behandla hedersrelaterad brottslighet i Sverige. I uppsatsen presenteras hedersrelaterat våld och förtryck samt hur hedersbegreppet definieras. I samband härmed har det uppmärksammats att det inte existerar en entydig definition av begreppet ”heder” och att begreppet har varit föremål för flitig diskussion vid olika tillfällen. Vidare har uppsatsen presenterat kriterier som uppställs för att avgöra om en kriminalisering är befogad. En redogörelse för syftet och utformningen av det nya brottet hedersförtryck har framställts. Slutligen har hedersmotivet i förhållande till påföljdsbestämningen presenterats. En rättsdogmatisk metod används för att tolka och redogöra för gällande rätt. Efter en redogörelse för gällande rätt analyseras hedersbrottet med inslag av den rättsanalytiska metoden i syfte att tillföra olika synsätt till analysen. Slutsatsen är att kriminaliseringen av hedersbrottet i 4 kap. 4 e § BrB kan anses vara befogad med beaktande av kriterierna om ett skyddsvärt intresse, skada eller fara för skada och ett motstående intresse. Hedersbrottet kan däremot inte hävdas vara lämpligt med hänsyn till kriminaliseringens krav om effektivitet. Straffbestämmelsens utformning, med utgångspunkt i hedersbegreppet och med anledning av att lagstiftning på området redan existerar, talar emot införandet av hedersbrottet. En slutsats avseende uppsatsens andra frågeställning är att införandet av hedersbrottet, parallellt med att hedersmotiv uppställs som en straffskärpande grund, inte nödvändigtvis innebär att hedersrelaterad brottslighet kommer att förhindras i större utsträckning. Den sammantagna bedömningen är att införandet av hedersbrottet snarare utgör en överkriminalisering och att lagstiftningen således inte kommer att vara tillräckligt effektiv för att en drastisk förändring i relation till hedersvåld och förtryck ska kunna ske.