Elevperspektiv på matematikundervisning En intervjuundersökning om några elevers erfarenheter av specialpedagogiskt stöd i matematik i grundskolans årskurs 3 till 8.

Sammanfattning: Det övergripande syftet med studien var att undersöka några elevers upplevda erfarenheter av att få specialpedagogiskt stöd i matematik i grundskolans årskurs 3 till 8. Dessa elevers erfarenheter av att gå i skolan utforskades inledningsvis och därefter undersöktes särskilt dessa elevers erfarenheter av att delta i matematikundervisning inom klassens ram samt att erhålla specialpedagogiskt stöd i matematik. Utifrån vårt syfte utformade vi följande frågeställningar; Hur beskriver dessa elever sina erfarenheter av matematikundervisning, hur beskriver dessa elever sina erfarenheter av specialpedagogiskt stöd i matematik samt hur beskriver dessa elever sina erfarenheter av inflytande över sin matematikundervisning? Studien utgår ifrån en fenomenologisk hermeneutisk forskningsansats och behandlar elevers livsvärldsperspektiv på matematikundervisning. Studiens resultat bygger på kvalitativa semistrukturerade livsvärldsintervjuer med nio elever i grundskolans årskurs tre till åtta. Urvalet av elever baserades på att eleverna erhåller eller har erhållit specialpedagogiskt stöd i matematik. Intervjuerna genomfördes under höstterminen 2019. Intervjuerna har därefter transkriberats och tolkats utifrån ett fenomenologiskt hermeneutiskt perspektiv baserat på en metod utarbetad av Lindseth och Norberg (2004). Vid tolkningen av elevernas livsvärldar har fokus lagts på levda relationer, levd tid, levt rum och levd kropp. I vår analys framträder tre teman. Dessa är trygghet i goda relationer, stödjande/hindrande lärmiljöer och upplevelse av medinflytande. Det huvudtema som tydligast framträder är att eleverna uttrycker vikten av att få känna sig trygga i goda relationer. Detta tema genomsyrar elevernas svar oavsett vilken forskningsfråga vi undersökte. Resultatet för temat kring lärmiljöer visar att eleverna upplever att matematikundervisningen i klassrummet handlar om procedur, alltså att läraren visar hur man ska göra för att komma fram till en lösning av en matematikuppgift. Detta beskriver eleverna som att det blir svårt att förstå och att matematik upplevs som ett långtråkigt ämne. Elevernas uppfattningar om varför de får stöd i matematik handlar ofta om tid och förståelse. Eleverna upplever att det är de själva som inte hinner med eller inte förstår. I kontrast till matematikundervisningen i klassrummet beskriver eleverna sina erfarenheter av specialundervisning som att de i ett mindre och lugnare sammanhang än de upplever i klassrummet, får tillfälle att föra matematikresonemang med läraren och med varandra. Här läggs fokus på process, inte procedur. Detta leder hos eleverna till en känsla av tillfredsställelse i att förstå det matematiska innehållet. Eleverna uttrycker även att de får en skön känsla i kroppen av att få lära sig i lugn och ro i sin egen takt. Negativa aspekter av specialundervisningen som framkommer i resultatet är känslor av utanförskap. Resultatet över elevernas upplevda erfarenheter av att känna medinflytande eller inte varierar mellan eleverna. Ju yngre eleverna var, desto mindre medvetna var de om hur det gick till eller vem som bestämde att de skulle få stöd i matematik. Resultat visar att det var relativt ovanligt att eleverna själva fick ha något reellt medinflytande över sin egen stödundervisning i matematik samt på nödvändigheten av att de vuxna aktivt söker elevers medinflytande kring hur det specialpedagogiska stödet kan utformas.