Avgränsningar i svenska rehabiliteringsträdgårdar : en studie i inramning och ingångars utformning och dess betydelse för deltagarna

Sammanfattning: Jag har undersökt hur rehabiliteringsträdgårdar ser ut på ett antal platser i Sverige. Eftersom rehabiliteringsträdgårdar såsom alla trädgårdar består av många olika element har jag valt att börja utifrån och in genom att inriktat mig på trädgårdarnas inramning och ingång. Arbetet startar med en kortare litteraturstudie i ämnet för att ge en bakgrund. Här har jag tagit upp hur historien har lett fram till dagens rehabiliteringsträdgårdar från romartiden fram till våra dagar. Litteraturstudien behandlar även några av de mer betydande teorierna inom området, formulerade av Kaplan & Kaplan, Ulrich och Grahn. För att undersöka hur olika rehabiliteringsträdgårdar inramning och ingång ser ut har jag besökt fem trädgårdar och genomfört en inventering. Två av trädgårdarna inriktar sig mot hjärnskadepatienter och tre mot personer med stressrelaterade diagnoser. Undersökningen har skett genom iakttagelse och dokumentation av inramning och ingång till trädgårdarna. De parametrar som jag främst har undersökt är växtslag, genomsiktlighet, höjd och bredd. Som väntat var trädgårdarna olika varandra, med ett stort urval av växtmaterial som man har behandlat genom att klippa eller låta vara friväxande. Inte mindre än två trädgårdar använde avenbok (Carpinus betulus), och måbär (Ribes alpinum) förekom också två gånger. Inramningen var på det hela taget av skiftande kvalitet eftersom den på flera platser var relativt nysatt eller flyttad. Även ingångarna var på flera platser under uppbyggnad. För att ta reda på om, och i så fall hur, utseende på inramning och ingång påverkat deltagarna och därigenom rehabiliteringen har jag intervjuat personal som arbetar med rehabilitering i de besökta trädgårdarna och frågat hur de uppfattar patienternas relation till ovanstående delar. Under intervjuerna kom det fram att oavsett vad inramningen bestod av, verkade deltagarna inte lagt märke till den nämnvärt. På liknande sätt har det varit med ingångarna till trädgården, som en del deltagare inte ens registrerade. Den troliga orsaken till dessa företeelser uppgavs i flera intervjuer vara att deltagarna var så koncentrerade av innehållet i trädgården att allting annat var ointressant. Min slutsats är att detta är korrekt men också att de valda häckarna till stor del är anonyma. Om inramningen ska märkas och bli en mer aktiv del av trädgården för deltagarna behöver man plocka in andra aspekter och kvaliteter på häckarna som blom och doft, men även höstfärg eller bär. Detta gäller på liknande sätt ingångarna till trädgården. Eftersom inramning och ingång är det första som möter besökare till en trädgård förtjänar det en mer framskjutande position i trädgården I det här arbetet undersöker jag endast inramningar och ingångar i rehabiliteringsträdgårdar. Intressant vore att utvidga fältet genom att undersöka andra aspekter i dessa trädgårdar som inre rumsindelning, odlingsbäddar, växhus, vatten och förekomsten av doft, hörsel och smakupplevelser i trädgården. För att ta reda på deltagarnas upplevelser av trädgården skulle det vara av intresse att göra en mer ingående studie med djupintervjuer.