"Fram" och "tillbaka", "ut" och "in", "bort" och "hem" Omvända riktningsord för samma rörelse i översättningar från ryska till svenska

Detta är en Master-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för språk och litteraturer

Sammanfattning: Det här är en korpusundersökning av hur riktningsbeskrivningar kan förändras i översättning från ryska till svenska. Det som undersöks är alla förekomster av "gå" och "komma" som står tillsammans med ett riktningsangivande perspektivt adverb. Förekomsterna är tagna ur de svenska översättningarna av de ryska källtexterna i den aktuella korpusen. Undersökningen baserar sig på teorier om olika sorters ekvivalens i översättning, samt på befintlig teori om svenska perspektiva adverb, rörelseverb i allmänhet och ryska rörelseverb i synnerhet. De övergripande resultaten är dessa: Svenskan har lättare att tillskriva rörelser en höjdaspekt i riktningen och detta avspeglas i flera fall i resultatet. Svenskan har däremot svårare att säga att en rörelse har riktningen ”bort” om den först har en riktning ”in” eller ”ut”, utan föredrar att fokusera på in- eller utträdet. Svenskans ”fram” har en användning som inte motsvaras i ryskan, då svenskan använder denna riktning för att indikera att något kommer in i någons synfält. De ryska exemplen som har en betydelse av återkomst eller hemkomst är antingen inte markerade med just återkomst eller hemkomst eller så markeras det gärna dubbelt, medan de svenska översättningarna verkar dras mot en medelväg i hur starkt detta markeras. Dessutom har ryskan större variationsmöjligheter för att beskriva under vilka omständigheter någon gör sin hemkomst eller återkomst i själva verbet. I ett par fall har en riktning ”fram till något” på ryska översatts med ”bort till något”, vilket får ses som tydliga exempel på hur en och samma rörelse kan beskrivas ur mycket olika perspektiv. Om ryskan inte har markerat riktningen för en rörelse med ett verbprefix brukar den, explicita eller implicita, prepositionsfras som anger rörelsens riktning styra vilken riktning som rörelsen sägs ha, utom när skillnader i kollokationer påverkar vilka riktningar eller prepositioner som används på de olika språken. Till sist har översättarna i en del fall expliciterat implicita rörelser eller gjort om beskrivningar av varande på en viss plats i de ryska källtexterna till rörelser till de platserna. Ändringarna kan i en del fall förefalla vara subjektiva uttryck för en enskild översättares egen språkanvändning, men i de flesta av de ändrade förekomsterna verkar den riktningsbeskrivning som förekommer i översättningen vara styrd av sammanhanget i handlingen eller skillnader mellan de båda språkens system för hur riktningar anges.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)