Unga vuxna med Aspergers syndrom. Diagnosen och ålderns betydelse - Sociala relationer - Samhällsstöd

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att via föräldrarnas iakttagelser av sina barn beskriva unga personer med Asperger syndrom. Vi har haft som mål att undersöka på vilket sätt åldern för diagnosen påverkat barnens/de ungas situation. Vi ville även belysa hur barnens/de ungas relationer med jämnåriga gestaltade sig under skoltiden och under tonårstiden. Dessutom ville vi undersöka vilka stödinsatser som barnen/de unga erhållit från samhället. Studien baserar sig på intervjuer med föräldrar till unga personer med Aspergers syndrom, samt på litteraturstudier. Resultatet av studien visade att personer med Asperger syndrom ofta behöver stöd och hjälp av föräldrar och samhället för att klara av att leva ett eget och självständigt liv. Personer med Aspergers syndrom upplevde enligt föräldrarna ofta problem i relationerna med jämnåriga, men hade vanligen en önskan om att ingå på ett normalt sätt i relationer. Speciellt stora upplevdes problemen vara under tonårstiden. Variationen i samhällsstödet till barnen/de unga med Aspergers syndrom var stort. Stödet från samhället kunde innebära speciellt anpassade pedagogiska metoder i skolan, stöd i den dagliga livsföringen, ledsagarservice och boendestöd av olika slag. Föräldrarna hade både goda och dåliga erfarenheter av det stöd och hjälp som samhället har att erbjuda. Det fanns en variation mellan hur föräldrar har upplevt situationen för sina barn med Aspergers syndrom, beroende av hur och vid vilken ålder deras barn fått sin diagnos.