Metoder för förvaltning av gröna bostadsrättshus : - En undersökning ur ett kontraktsteoretiskt perspektiv

Sammanfattning: I Sverige idag byggs alltfler gröna bostadsrättshus. Detta ökar kravet på tekniskt kunnande hos bostadsrättsföreningen för att kunna underhålla och förvalta de tekniska komponenterna i fastigheten. För att möta det ökade kravet krävs det en förändring av fastighetsförvaltningen som den ser ut idag. Uppsatsen undersöker två metoder för detta; ett utökat förvaltningsansvar hos byggherren samt en auktorisation av förvaltare av gröna hus. För byggherrar vilka vill bibehålla en seriös profil finns klara fördelar med att ha ett utökat förvaltningsansvar, detta ger dem incitament att bygga huset mer långsiktigt samt att det ger en lägre risk för deras köpare i och med att det ger en bättre relation med bostadsrättsföreningen. Bostadsrättsföreningar styrs av en styrelse med boenden i föreningen. Dessa personer agerar inte alltid efter vad som är bäst för bostadsrättsföreningen utan styrs ibland utav egenintressen. Detta gör att det finns ett behov att skapa en högre auktoritet hos förvaltaren, en auktorisation av densamme skulle öka förtroende hos styrelsen och i slutändan ge en mer långsiktigt bättre förvaltning av huset. Det finns även ett behov av att göra förvaltningstjänsten heltäckande, detta gör att förvaltarens intressen bättre kommer stämma överens med bostadsrättsföreningens. För samhället i stort finns det ett behov att få förvaltningen av bostadsrättshus att fungera. Bostadsrätt är en av de största boendeformerna i Sverige och det finns många ekonomiska risker relaterade med boendeformen. Att då lagstifta om förvaltningen skulle minska riskerna för många medborgare i Sverige. Lagen bör vara utformad så att båda metoderna inkluderas, att byggherren har ett förvaltningsansvar och att en förvaltare av gröna bostadsrättshus måste vara en auktorisad förvaltare av gröna hus.