Kan dagens teorier för upprorsbekämpning tillämpas vid studier av historiska konflikter? : En kvalitativ studie av David Kilcullens teorier om upprorsbekämpning.
Sammanfattning: Uppror och upprorsrörelser har förekommit långt tillbaka i historien. Redan romarna hade problem med upproriska rebellgrupper som vägrade inordna sig Roms lagar. Militärteoretiker har ägnat lång tid åt att försöka analysera bästa möjliga lösning på upproret. Dagens teorier kring uppror är starkt präglade av nuvarande konflikter i Irak och Afghanistan. David Kilcullens teorier utgår från dessa samlade erfarenheter och utgör idag förlaga till en rad nationers strategier för upprorsbekämpning. Risken är att dessa strategier är ett resultat av erfarenheter dragna här och nu. Syftet med denna studie har varit att pröva i vilken utsträckning Kilcullens teorier är utan orsakssamband och tidlösa då teorierna fått ligga till grund för nationers strategiutveckling avseende upprorsbekämpning. Detta har gjorts genom att Kilcullens teorier prövats mot Gustav Vasas agerande under Dackefejden. Resultatet av studien visar på stora skillnader när det gäller våldsanvändning. Det går inte att belägga att Kilcullens teorier skulle vara tillämpbara vid en upprorsbekämpning i en historisk konfliktmiljö som präglas av hög grad av strukturerat våld. Studien påvisar dock att Vasa vid flera tillfällen agerade med ickevåldsmetoder som till del går att återfinna i Kilcullens teorier. Sammantaget påvisar studien resultat som pekar på att Kilcullens teorier besitter ett antal orsakssamband och inte kan anses som tidlös.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)