Fritid under ansvar? - Lojalitetspliktens inverkan på arbetstagarens livsföring utanför arbetstid

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att undersöka i vilken utsträckning en privat arbetsgivare kan anses ha sakliga grunder för att säga upp en tillsvidareanställd arbetsta- gare till följd av dess nyttjande av en mänsklig rättighet på sin fritid. Utgångsläget är att en tillsvidareanställd arbetstagare endast kan bli upp- sagd om arbetsgivaren har sakliga grunder för detta enligt 7 § LAS. För att sakliga grunder ska anses föreligga krävs i regel att arbetstagaren har brutit mot en central förpliktelse i anställningsavtalet, men en helhetsbedömning ska alltid göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Vad som utgör avtalsinnehåll i ett anställningsavtal styrs dels av vad par- terna avtalat om, dels av tvingande arbetsrättsliga lagar och dels av lojalitets- plikten. För arbetstagarens del medför lojalitetsplikten att anställningsavtalet fylls ut med biförpliktelser som tvingar arbetstagaren att beakta arbetsgiva- rens intressen, där ett handlande i strid med dessa kan medföra en sakligt grundad uppsägning. Lojalitetsplikten kan därmed i vissa fall komma att in- skränka arbetstagarens fritid och de rättigheter arbetstagaren har enligt Euro- pakonventionen. För att inte bryta mot konventionens bestämmelser har Ar- betsdomstolen i dessa fall höjt kravet på vad som utgör sakliga grunder. Framställningens slutsats är att en arbetsgivare kan ha sakliga grunder när den säger upp en arbetstagare på grund av att den har nyttjat en rättighet på sin fritid, särskilt om arbetstagarens agerande har skett i strid med en av- talsreglering mellan parterna. Det går dock inte att föreskriva en mer precis allmängiltig definition än att arbetsgivaren har denna möjlighet när detta framstår som skäligt efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.