Metoder för övervakning av West Nile virus : exempel på integrerad veterinär- och humanmedicin

Sammanfattning: West Nile virus är ett vektorburet RNA-virus som i naturen vidmakthålls i en transmissionscykel mellan myggor och fåglar. I vektorerna amplifieras viruset och vid blodmål kan fåglar infekteras och då uppnå tillräckligt hög viremi för att andra myggor ska smittas. Den myggart som oftast är bärare av viruset är Culex pipiens. Vektorerna kan även smitta andra vertebrater, och både människor och hästar riskerar vid en infektion att drabbas av allvarlig neurologisk sjukdom. WNV har under de senaste åren spritts till nya regioner och även etablerat endemiska cykler där det inte tidigare övervintrat. På grund av detta och den allvarliga sjukdomsbilden krävs att länder där WNV kan introduceras eller har introducerats, implementerar övervakningssystem som så tidigt som möjligt kan indikera viruscirkulation. Dessa kan innefatta påvisande av antikroppar mot WNV eller viruspartiklar. Då en något högre andel infekterade hästar än människor utvecklar kliniska symtom, har hästar använts som sentineldjur vid passiv övervakning. Kliniker identifierar då hästar som uppvisar neurologiska symtom och därmed betraktas som misstänkta fall. Om de efter analys konstateras vara bärare av viruset, bekräftas viruscirkulation i området. Hästar har också använts som sentineldjur inom aktiv övervakning, tillsammans med andra arter som har visats serokonvertera utan kliniska symtom. Studier har gjorts på hundar och fåglar, men även vilda djur som förväntas vara mer exponerade för vektorerna. I framför allt USA tycks viruset orsaka en ökad mortalitet bland vissa fågelarter, vilket därför ansetts vara ett kännetecken för utbrott av WNV. Detta fenomen verkar inte vara lika förekommande i Europa. Det görs även entomologiska studier för att kartlägga virusets utbredning genom att vektorer samlas in och provtas. Många av de övervakningssystem som tillämpats fordrar ett nära samarbete mellan instanser inom både veterinär- och humanmedicin. Exempelvis krävs kompetenta kliniker för upptäckt av symtom hos hästar, och ett nära samarbete med humansjukvården för att förekomst av viruset snabbt ska upptäckas. En tidig varning om att WNV cirkulerar ger sjukvården förbättrade möjligheter att vidta säkerhetsåtgärder för prevention av vidare spridning. Åtgärderna kan vara ökad kontroll av blod- och organdonationer som utgör en risk för smitta mellan människor. Målet med den här litteraturstudien är att ge en överblick över olika metoder som använts vid övervakning av WNV, samt genom detta belysa fördelarna med ett interdisciplinärt arbetssätt inom folkhälsoområdet.