Köpeskillingens användning och betydelse vid företagsförvärv

Sammanfattning: Företagsöverlåtelser aktualiserar flera problematiska frågeställningar kring riskfördelning och prissättning. Olika redskap kan användas av parterna för att komma överens om köpeskillingens storlek. Detta arbete beskriver hur köparen kan balansera transaktionsriskerna genom olika strategier som är kopplade till överlåtelseavtal. Det förmånligaste alternativet för en säljare är att erhålla en kontant köpeskilling vid köparens tillträde. Att erhålla köpeskillingen senare än tillträdesdagen och i annat än ett monetärt belopp, är förknippat med en hög risk för säljaren. Köparen kan ersätta en kontant betalning med vederlag i egna aktier. Genom en tredelad köpeskillingsreglering förskjuter köparen över en del av risken på säljaren. Det är även viktigt att köparen skyddas mot en nedgång av köpeobjektets värde. Med hjälp av olika finansiella metoder s.k. prismekanismer, kan köparen knyta köpeskillingens erläggande till framtida prestationer i målbolaget. Tillvägagångssättet bör vara mest användbart gentemot volatila företag. Dessa prismekanismer kan även nyttjas då köparen misstänker att målbolaget inte kan generera den avkastning som säljaren utlovat. Köparen kan även hålla inne köpeskillingen genom att deponera en del av ersättningen hos tredje man. Genom detta escrow-avtal skyddar sig köpare mot en ekonomiskt svag motpart som inte har råd att betala eventuella ersättningsanspråk. Köparens bud på målbolaget bygger normalt på vissa finansiella förutsättningar. Mellan avtalsdagen och tillträdesdagen kan dessa förutsättningar genomgå stora förändringar. För att minimera denna problematik kan man använda sig utav justeringsmekanismer som korrigerar budet i efterhand. En annan köparvänlig möjlighet är att endast förvärva en del av aktierna i målbolaget, samtidigt som man ingår ett optionsavtal avseende rätten att köpa resterande aktier i bolaget. På så sätt delar köparen transaktionsriskerna med säljaren och minskar sitt finansieringsbehov.