Att straffa trons förkunnare : Om 1860-talets offentliga samtal om religionen och prästerskapet i samhället

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för idé- och lärdomshistoria

Sammanfattning: Denna C-uppsats handlar om hur inslag i den kristna tron kom att betraktas som problematiska under 1860-talet i ett framväxande offentligt och liberalt dominerat samtal. Studien visar att i media såväl som av andra deltagare i den offentliga debatten, trosföreställningar betraktades som orsaken bakom oönskade och problematiska beteenden som barnamord. Som en följd därav kom den bakomliggande läran och de som förkunnade denna att kritiseras. Kritiken tog fasta på olika aspekter och förordade olika nya sätt att närma sig kristendomen på. En av kritikerna som rönte stor uppmärksamhet till följd av sin höga akademiska ställning var filosofen Christopher Jacob Boström som använde sig av ett barnamord som argument mot den kristna läran om helvetet. Uppsatsen sätter Boströms argumentation i relation till andra argument, både från religionskritikernas och prästerskapets håll. Den kritik som Boström framför visas därigenom besitta gemensamma drag med den kritik som den liberala pressen framförde, alltmedan dessa slutsatser nås på olika sätt. Gemensamt för båda linjernas kritik är en historisering av bibeln och kristendomen. Medan de liberalt sinnade kritikerna förordar en förnyad bibelgranskning och en modern blick på den historiske Jesus – en slags trons restaurering, företer Boström en mer ahistorisk inställning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)