Fibersläpp från polyester i tvätt : Utvärdering och utveckling av testmetod för att bestämma emission av mikroplaster från textil

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för textil, teknik och ekonomi; Högskolan i Borås/Akademin för textil, teknik och ekonomi

Sammanfattning: Plaster i marina miljöer är ett mycket uppmärksammat problem. På senare år har även mikroplaster uppmärksammats som ett stort miljöproblem. Mikroplasterna kan anrikas med diverse föroreningar i vattnet, de misstas även för föda och tar sig in i näringskedjan. Hälsoeffekterna av detta är ännu okända, men allt mer forskning pekar på att det kan ha en negativ inverkan. En stor andel av mikroplasterna i haven kommer från tvätt av syntetkläder. De följer med tvättvattnet ut ur maskinen och då de flesta reningsverk inte effektivt filtrerar bort dessa partiklar så förs de vidare ut i våra vattendrag. Utifrån de studier som gjorts på mikroplastemission vid hushållstvätt är det svårt att göra några jämförelser eftersom det inte finns någon standardiserad metod. Det anses viktigt att ta fram standardiserade testmetoder för att kunna få jämförbara resultat vid utvecklandet av textila material som släpper minimalt med fibrer i tvätt. Tygprover av polyetylentereftalat analyserades med syftet att utvärdera och validera en metod för att mäta fibersläpp i tvätt, framtagen hos Swerea IVF genom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion. Metoden bygger på gyrowashtest i kombination med optisk mikroskopi med tillhörande mjukvara som automatiskt kvantifierar antalet partiklar. Enligt den statistiska analysen misslyckades försöket att upprepa metoden utan signifikanta skillnader. Troligtvis berodde detta på skillnader i förutsättningar, som exempelvis att en laserskärare nyttjades i detta projekt. För att underlätta förbehandlingen och öka repeterbarheten togs en fixtur fram för dammsugning. Fixturen gjorde även att spridningen på provresultaten minskade. Dock visade resultaten på interaktion mellan material och dammsugningsmetod vilket gör det opassande att dra entydiga statistiska slutsatser beträffande de enskilda huvudfaktorerna. Fixturen ger inga skillnader i antalet observerade fibersläpp för återvunnen polyester, men i resultatet för ny polyester syns en signifikant skillnad vid användandet av fixturen. På grund av interaktion och avvikelser för fler än en konstruktionsparameter i materialparen så går det inte att dra några signifikanta slutsatser om eventuella skillnader mellan ny och återvunnen polyester. Metoden är inte lämplig för att mäta den reella fiberemissionen vid hushållstvätt och endast funktionell för att kartlägga skillnader då en parameter i taget varieras. Vidare bör man undvika att göra jämförelser mellan försök utförda med olika förutsättningar innan dess inverkan ordentligt fastställts.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)