Parkering på väg mot det hållbara samhället

Sammanfattning: Dagens stadskärnor är formade efter bilen som tar i anspråk betydande arealer tätortsmark, där parkering är vad som undersöks i denna studie. En genomsnittsbil står parkerad 97 % av sin tid, och då på olika parkeringsplatser. Detta leder till att vi idag har mer parkeringsyta än vad vi har bostadsyta i Sverige. (Naturskyddsföreningen, Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna, 2020). Vidare anses inte detta vara en hållbar markanvändning för att vi ska nå de globala hållbarhetsmålen som är antagna i Agenda 2030 av deltagande länder i FN. (Globalportalen, 2021). Samtidigt sker förtätning av stadskärnorna vilket förväntas att fortsätta. Därmed är det väsentligt att prioritera marken på ett sätt som bidrar till att utveckla hållbara städer utifrån människans och miljöns behov och inte bilens. (Naturvårdsverket, 2020). Styret för hur marken ska planeras är kommunernas och enligt Boverket (2020) är parkering en av de faktorer som har störst påverkan för val av färdsätt. Det vill säga att minskat utbud på parkering kan med stor möjlighet fungera som ett styrmedel för att sträva mot en hållbar stadsutveckling. Andra faktorer som kan påverka val av färdsätt är enligt Gil Solá & Vilhelmson (2018) utveckling av mobilitetstjänster. Samtidigt har det även en koppling till beteendemönster och attityd som bör beaktas (Mont, Lehner, & Heiskanen, 2014).  Syftet med detta examensarbete är att öka förståelsen för parkeringspolitiken, dess utmaningar och samband mellan mobilitetstjänster och beteendemönster kopplat till social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet vilket tillämpas i Agenda 2030. Vidare är syftet att undersöka vad som är möjligt att påverka för att skapa städer med hållbar markanvändning, och då även hur. Det vill säga, vilka medel, mobilitetstjänster, beteendemönster, eventuellt lagstiftning och utveckling av städer som kan styra stadsutvecklingen mot ett minskat privat bilanvändande och minskad andel parkeringsyta. Studien är en induktiv, kvalitativ studie med utforskande karaktär. Studien är uppdelad i två faser där första fasen består av en dokumentstudie där 4 kommuners parkeringsnormer och förutsättningar undersöks och andra delen är en intervjustudie. I dokumentstudien ansågs det väsentligt att kommunerna varierar i befolkning, läge och parkeringsnorm för att kunna se samband och skillnader mellan dessa. I intervjustudien valdes 4 respondenter med mycket erfarenhet och åsikter om parkering kopplat till hållbarhet och dessa kommer från företag inriktade på hållbar stadsplanering i relation till parkering. Kvaliteten på intervjuerna säkerställdes genom att studera intervjumetodik, samt genom transkribering och analysmetodik. Anledningen att studien delades upp i två delar är för att det ansågs väsentligt för att kunna besvara frågeställningarna för studien. Konstaterat är att mobilitetstjänster, ökat delande (av fordon och parkering) och nudging tillsammans med högre prissättning och begränsat utbud på parkering kan leda till en mindre privat bilanvändning och därmed en mer hållbar markanvändning. Vidare bör plan- och bygglagen fokusera på mobilitetstjänster istället för krav på parkering för att förenkla arbetet för kommunerna att styra mot mindre andel parkeringsyta. Eftersom samhällena präglas av nya generationer och en snabb teknikutveckling är studien tidsaktuell vilket innebär att vi inte vet hur vi kommer resa om 30 år. Däremot är slutsatsen att vi kommer fortsätta resa, men kommer behöva ändra hur. Med teknikens utveckling är det även tänkbart att det autonoma fordonet kan användas som en bokbar mobilitetstjänst som levereras till beställaren. Likaså antas parkeringsplatser behöva bokas i förväg i den centrala tätorten. Parkering kan troligtvis komma att ses som en produkt och inte som en tillgänglighet som förväntas att finnas.