Posttraumatisk stress bland ambulanspersonal vid en ambulansstation i mellansverige

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Institutionen för vårdvetenskap och sociologi; Högskolan i Gävle/Institutionen för vårdvetenskap och sociologi

Sammanfattning: Syftet med studien var att beskriva förekomsten av posttraumatisk stress bland ambulanspersonal samt skillnader mellan yrkesgrupper. Syftet var även att beskriva lokala riktlinjer för hantering av traumatiska händelser. Deltagarna fick delge om någon form av bearbetning samt kamratstöd förekommit på arbetsplatsen efter en traumatisk händelse. Vid datainsamlingen användes instrumentet, Impact of Event Scale, vilket mäter posttraumatisk stress. Det var sammanlagt 65 enkäter som delades ut, varav 63 besvarades. Av dem var 29 ambulanssjukvårdare och 31 sjuksköterskor. Bekvämlighetsurval användes. Resultatet visade att 5 % av deltagarna hade en traumatisk stressreaktion. Resultatet visade även på signifikanta skillnader mellan yrkesgrupperna. Ambulanssjukvårdarna hade ett högre medelvärde för de undvikande påståendena, jämfört med ambulanssjuksköterskorna. I de lokala riktlinjerna beskrivs att personalen gemensamt ska samtala efter en traumatisk händelse. Mer än hälften av deltagarna angav att de aldrig deltagit vid någon form av bearbetning. Det var ungefär lika stor procentsats som ansåg att det fanns kamratstöd på arbetsplatsen som de som hävdade motsatsen. Flertalet av personalen angav även situationer som involverade barn samt trafikolyckor som traumatiska. Riktlinjer och rutiner verkar inte överensstämma i praktiken då ett stort antal av deltagarna ansåg att det inte fanns några sådana. Tillvägagångssätt när det gäller stöd efter situationer som ambulanspersonalen ansåg som traumatiska, bör vidareutvecklas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)