Förvarsmaktens viktigaste vapen?

Sammanfattning: Studien syftar till att undersöka medarbetares uppfattningar om intern kriskommunikation. I fallstudien studeras den svenska Försvarsmakten under de två första månaderna av kriget i Ukraina. Då tidigare forskning främst har fokuserat på det externa perspektivet av Försvarsmaktens kommunikation, avser denna studie att fylla det identifierade gapet gällande det interna perspektivet inom forskningsfältet. Genom kvalitativa intervjuer med Försvarsmaktens medarbetare besvaras studiens forskningsfrågor, som omfattar medarbetarnas uppfattningar om kommunikationen och dess konsekvenser för den meningsskapande processen samt ambassadörskapet. Studien applicerar ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och undersöker medarbetarens subjektiva uppfattningar genom en kvalitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverk består av teorier inom intern kriskommunikation, militärstrategisk kommunikation och meningsskapande. Resultatet visar en kombination av både ett informationsorienterat och ett meningsorienterat perspektiv på kommunikation. Vidare visar analysen att medarbetarnas uppfattningar skiljer sig beroende på anställningsform. Resultatet indikerar att de heltidsanställda och de under utbildning får mer information, har större möjlighet till dialog och är generellt mer tillfredsställda med kommunikationen jämfört med de deltidsanställda. Utifrån detta dras slutsatsen att medarbetare som är heltidsanställda eller under utbildning ‘lever organisationen’ i större grad, då de är på plats och ständigt tar emot budskap som underlättar både kommunikationsflödet, meningsskapandet och ambassadörskapet.