Offentlig-privat samverkan – en ny avtalstyp?

Sammanfattning: Offentlig-privat samverkan (OPS) är en ett långvarigt avtal mellan en offentlig beställare och en privat leverantör. Genom avtalet tar den privata parten ett ansvar för projektering, finansiering, byggnation, underhåll och drift av en infrastruktur. I utbyte mot att infrastrukturen byggs och drivs på den privata partens bekostnad betalar den offentliga beställaren en löpande avgift. Ersättningen är ofta baserad på kvalitén på den levererade infrastrukturen, alternativt ges ersättning direkt från användarna av infrastrukturen. Det kan till exempel göras genom att den privata parten ges en rätt att ta ut en vägtull. Efter att OPS-avtalet har löpt ut överlämnas infrastrukturen till den offentliga beställaren. OPS består av ett komplext avtal innefattandes flera delmoment i infrastrukturprojektet. Det är däremot inte tydligt vilken avtalstyp som OPS tillhör. Ett avtals rättsligt systematiska placering är avgörande för att förstå dess innebörd. Beroende på avtalets avtalstyp kan, utöver de förpliktelser som följer direkt av avtalets lydelse, även andra rättsföljder inträda. Syftet med uppsatsen är därför att utreda hur OPS ska förstås från förmögenhetsrättslig utgångspunkt när OPS används vid byggnation av allmänna vägar och järnvägar. Uppsatsen tillämpar en rättsdogmatisk metod och ska därigenom utreda gällande rätt. Det konstateras i uppsatsen att OPS är ett blandat avtal. Vid fastställandet av vilken avtalstyp ett blandat avtal har är tre lösningar möjliga. Första alternativet är att dela upp avtalet i flera delavtal som var för sig är hänförligt till en viss avtalstyp. Den andra möjligheten är att hela avtalet placeras under den avtalstyp som avtalets väsentliga prestation är hänförlig till. Det tredje och sista alternativet är att förklara avtalet ”av en typ för sig själv” (sui generis) och därmed uppställa en ny avtalstyp. Slutsatsen i uppsatsen är att OPS är en typ för sig själv, sui genereis. Det finns flera likheter mellan enstaka moment i OPS och avtalstyperna köpeavtal, kreditavtal och avtal om tjänst. OPS som avtalsmodell kan dock inte placeras inom någon av dessa avtalstyper. Detta eftersom varken en uppdelning av avtalsprestationerna är möjlig eller en väsentlig prestation utläsas ur OPS:s avtalsmodell. I förhållande till nyttjanderättsavtal, likt hyra och arrende, konstateras att modellen inte kan utgöra ett nyttjande i juridisk mening. Detta eftersom äganderätten alltid ska övergå till den offentliga beställaren i projektet efter att avtalet har löpt ut.