"Vad mer kan man göra liksom?" : Om samverkan och kommunikation mellan lärare och nyanlända föräldrar

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur lärare som undervisar nyanlända elever i grundskolans tidigare år förhåller sig till genomförandet av läroplanens krav på samverkan mellan skola och hem, när det gäller de föräldrar med vilka man ännu inte har ett gemensamt fungerande språk. För att undersöka detta utgår studien ifrån följande frågeställning: • Hur talar lärare som undervisar nyanlända elever i grundskolans tidigare år om läroplanens krav på samverkan mellan skola och hem, när det gäller de föräldrar med vilka man ännu inte har ett gemensamt fungerande språk? Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av socialkonstruktivistiska och poststrukturalistiska teorier med den kritiska diskursanalysen i centrum. Det empiriska materialet består av transkriberade intervjuer med sex lärare som undervisar nyanlända elever i grundskolans tidigare år. Materialet har analyserats med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys. Resultatet av den kritiska diskursanalysen visar att den diskursiva praktiken kring lärarnas tal om samverkan med nyanlända föräldrar består av en kreativ diskursordning där flera konkurrerande diskurser förekommer samtidigt. Central i denna diskursordning är dock ansvarsdiskursen som går att dela upp i lärarens ansvar och föräldrarnas ansvar. Diskursen kring lärarens ansvar präglas framförallt av att det är problematiskt och utmanande att samverka med nyanlända föräldrar. Diskursen kring föräldrarnas ansvar bär på kritik av föräldrarnas engagemang i och intresse för barnens skolgång. Vanligt är att lärarna i samband med kritiken också erbjuder förklaringar till föräldrarnas agerande. Den sociala praktiken kopplar samman den diskursiva praktiken med textanalysen och där framträder att lärarnas sätt att tala om de nyanlända föräldrarna bidrar till att upprätthålla den institutionella och etniska maktordningen i skolan.