Tropiskt virke : ett hållbart materialval för svensk landskapsarkitektur?

Sammanfattning: Denna uppsats har skrivits i syfte att översiktligt undersöka hur hållbar den tropiska virkesproduktionen är med avseende på dess effekt på fysiska landskap och sociala strukturer. Uppsatsens syfte har dessutom varit att utforska hur landskapsarkitekter och andra tänkbara konsumenter av tropiskt virke kan välja hållbart producerade tropiska träslag eller lokala virkesalternativ med liknande egenskaper. Med utgångspunkt i uppsatsens huvudfrågeställning ” Vad behöver has i åtanke vid val av tropiskt timmer för offentliga utomhusmiljöer?” har tre underfrågeställningar formulerats. •Hur påverkar produktionen fysiska landskap och sociala strukturer? •Finns det lagar och certifieringssystem som kan bidra till hållbara materialval? •Finns det lokala träslag med motsvarande eller bättre egenskaper? Uppsatsen har sammanställts genom en kvalitativ litteraturstudie. Avverkning av träd i Tropikerna uppges kunna minska de tropiska skogarnas artrikedom och försämra deras ekosystemtjänster. Den tropiska virkesproduktionen har i dagsläget många hinder att överkomma innan den kan anses som hållbar; exempelvis utbredd illegal avverkning och tropisk avskogning. Certifieringssystem och lagar har utformats i syfte att motverka sådan ohållbar skogsförvaltning. Dessa presenteras översiktligt i denna uppsats. Tropiska träslag (azobe, bangkirai, cumaru, ipé, jatoba) har i uppsatsen jämförts med lokala träslag (douglasgran, ek, furu, gran, lärk, robinia). De tropiska träslagen har påståtts ha god biologisk hållbarhet och vara mycket motståndskraftiga för slitage. Även somliga lokala träslag har visat sig ha liknande egenskaper. I synnerhet robinia och ek har uppgetts vara slitagetåliga träslag med god beständighet mot biologiska angrepp.