Territoriella produktionsformer vid synliggörande av genussystem på offentliga platser exempel: Mårtenstorget

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Vilka har idag tillgång till det offentliga rummet? Det här har jag tittat närmare på med fokus på könsmaktsordning i exemplet Mårtenstorget i Lund. Syftet med uppsatsen var från början att utforska begreppet territorialitet och därefter använda sig av territorialitet som analysmetod för att synliggöra en könsmaktsordning, i mitt exempel Mårtenstorget i Lund. Under skrivandets gång insåg jag att det var problematiskt att kartlägga territorialiteten på platsen, och ännu mer problematiskt att använda sig av begreppet för att synliggöra en könsmaktsordning. Att genomföra den här typen av analys och därefter dra slutsatser kring resultatet skulle inte leda till att synliggöra en könsmaktsordning, då det som ofta skiljer i kvinnors och mäns sätt att använda det offentliga rummet inte syns i den här skalan. Skillnaderna idag ligger främst i hur kvinnor och män rör sig inom en stad, och vilka tider. Att arbeta på detta paternalistiska vis, att identifiera ett problem och kanske därefter behov efter kategorierna man och kvinna kan leda till att behoven ställs mot varandra, ordnas hierarkiskt eller att strukturer befästs istället för att raseras. Lösningen ligger förmodligen i att utföra planeringen på andra vis. Det jag efter min litteraturstudie i territorialitet, genus och planering kommer fram till är att den typen av analys inte lämpar sig för mitt syfte. Min observation över territorialiteten på Mårtenstorget i Lund och den kvantitativa statistik står ensamt som svårtolkad. Det jag slutligen kan se i resultaten är att sammanlagd vistas det fler kvinnor på platsen. De som berättar mer är de kvalitativa anteckningarna jag förde vid sidan av. Här kan man ana de tidsgeografiska skillnaderna mellan män och kvinnor, då kvinnor gärna vistades kortare tid och gärna i grupp på torget. Män hade en tendens att vistas längre tid, oftare ensamma och även under tider och dagar då vädret var sämre och torget mer avfolkat. Det här tolkar jag som att det kan vara ett resultat ev de olika rörelsemönster män och kvinnor har i staden. Jag har slutligen kommit fram till att kartläggning av territorialitet kan vara lämpligt att använda sig av i kombination med tidsgeografiska analyser i staden. På detta vis kan en diskussion föras kring de territoriella produktionsformerna och hur de förhåller sig till människornas tidsgeografiska rörelse i det offentliga rummet. Det kan då fungera som ett verktyg för att synliggöra genussystemet i staden.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)