Blir det klart någon gång? - Särskilt om beställarens möjlighet att i kommersiella avtalsrelationer häva entreprenaden vid anteciperat kontraktsbrott.

Sammanfattning: Den svenska entreprenadsektorn innehar en särställning inom obligationsrätten på så sätt att det saknas lagstiftning och att det ofta rör sig om komplexa avtalssituationer där den befintliga lagstiftningen inte är direkt tillämpbar. Entreprenaderna är ofta långa avtalsförhållanden som involverar flertalet parter och entreprenörer i flera led, samtidigt som hela entreprenaden i vissa fall kan vara väderberoende. Byggandets kontraktskommitté som består av representanter som representerar samtliga intressen i en entreprenad har av denna anledning avtalat fram ett standardavtal, AB 04. Detta standardavtal är både väl erkänt och etablerat inom entreprenadsektorn. För att standardavtalet ska vara giltigt mellan parterna krävs det att det på något sätt införlivas i det enskilda avtalet. AB 04 är ett omfattande standardavtal som behandlar många aspekter och situationer som kan uppstå i det kommersiella avtalsförhållandet mellan be-ställaren och köparen. Således finner man även en bestämmelse om hävning vid anteciperat kontraktsbrott i AB 04 kap. 8 § 1 p. 1. Emellertid kan inget avtalsvillkor eller klausul täcka upp alla möjliga situationer som kan uppstå och bestämmelsen är av den anledningen inte exklusiv eller uttömmande. Det öppnas därför upp en möjlighet att tillämpa dispositiv rätt och allmänna obligationsrättsliga principer vid oklara situationer. Uppsatsen behandlar systematiskt hävningsbegreppet i förhållande till entreprenadrätten, för att utreda det komplexa begrepp hävningen visar sig vara och för att kunna konstatera vad som krävs för att en befogad hävning ska ligga för handen. Därefter undersöks möjligheten för beställaren att häva entreprenaden vid anteciperat kontraktsbrott då entreprenaden har försenats på något förhållande som beror på entreprenören. Det visar sig vara en komplicerad situation rent rättsligt där det finns frågetecken och luckor som sak-nar ett entydigt svar. Avslutningsvis behandlas rättsverkningarna av en hävning i en situation då beställaren får lov att häva entreprenaden på grund av det anteciperade kontraktsbrottet för att knyta ihop säcken om vad en hävning faktiskt innebär. Slutsatsen blir att det saknas ett enhetligt hävningsbegrepp inom obligations-rätten, men att kravet på att kontraktsbrottet är väsentligt är en allmän princip som gäller övergripande. Möjligheten för beställaren att häva kontraktet vid anteciperat kontraktsbrott måste göras med utgångspunkt i vad som skett i det enskilda fallet. Vid oklarheter följer det av Högsta domstolens domar att en tolkning ska göras i ljuset av dispositiv rätt, men att den dispositiva rätten inte får ha allt för stort inflytande över entreprenadrätten. Eftersom det uppstår en svåravvägd gränsdragningsproblematik kring det fort-satta avtalsförhållandet efter en hävning måste det göras en individuell be-dömning om adekvata orsakssamband i frågan om entreprenörens fortsatta garantiansvar. Den sammanfattande slutsatsen är att det krävs en individuell bedömning som ofta är omfattande och komplex, och som också gör att beställaren riskerar att missbedöma kriterierna och på så sätt lämnar en obefogad hävningsförklaring. Att det är ett oklart rättsläge är tydligt, och den klassiska juridiska termen “det beror på” är vad som får avsluta denna sammanfattning.