Den som inte sett gruvan, har inte sett Sverige : En studie om förutsättningarna för efterbehandling, kulturarvsprocesser och återanvändning i Aitikgruvan med utgångspunkt i Falu gruva.

Sammanfattning: Den här studien utgår ifrån två svenska koppargruvor varav den ena, Aitik i Gällivare, är idrift och den andra, Falu gruva, stängde 1992. Studiens syfte är att undersöka förutsättningarna för att använda Falu gruva som modell för den framtida avvecklingen av Aitik, med särskilt avseende på efterbehandling, kulturarvsprocesser och återanvändning. Inom ramen för kulturarvsprocesser och återanvändning beaktas särskilt lärande.Metodansatsen är kvalitativ och den teoretiska utgångspunkten är att en gruva kan ses som ett stort sociotekniskt system bestående av artefakter och sociala komponenter. Genom intervjuer med representanter från Falu gruvas ägare och Aitiks ägare samt från Gällivare kommun genererades data. Data från intervjuerna samt från en mindre dokumentstudieut gjorde studiens resultat. Detta analyserades tematiskt och diskuterades utifrån uppsatsens teoriavsnitt. Resultatet visar att Aitik kan utvecklas vid en framtida avveckling och att Falu gruva i vissa avseenden kan användas som modell för denna process. Bland annat kan Falu gruva användas som modell för Aitik avseende utbildning som en del av återanvändning, där Aitikkan lära av Falu gruva genom att inte göra samma misstag som gjorts där. Resultatet visar emellertid också att samhällena Gällivare och Falun skiljer sig mycket åt, både vad gäller samhällsidentitet och samhällets relation till gruvan. Slutsatsen av den här studien är att aspekter såsom att betrakta artefakter som en resurs; gruvans roll i samhället; samt vem som definierar kulturarv är centrala för att kunna använda Falu gruva som modell för Aitikmed hänsyn till lärande.