Det kompetenta barnet – Ett ideal av sin tid : En diskursanalys av förskollärares fokusgruppsamtal om det kompetenta barnet

Sammanfattning: Talet om det kompetenta barnet är vanligt förekommande i svensk förskola och har i tidigare studier beskrivits som “sunt förnuft” (Bjervås, 2011) och en tvingande idé (Kampmann, 2004). Föreliggande studie ämnar till att undersöka hur förskollärare beskriver det kompetenta barnet i fokusgruppssamtal förskollärare emellan om det kompetenta barnet. Studien ämnar även att se på vilket sätt olika syn på kunskap framträder i diskursen om det kompetenta barnet. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och analyserar utifrån ett diskursanalytiskt angrepp med hjälp av Foucaults (1980) begrepp sanningsregim samt makt och kunskap. Diskursens grundläggande antagande är dess allmängiltighet och betraktas av förskollärarna som självklar. Genom begreppet spänningar som uppstår mellan sanningsregimer synliggörs normer som därmed möjliggör diskursen om det inkompetenta barnet. Dessa spänningar utgörs av oberoende, individuella rättigheter och kollektiva skyldigheter samt hur kunskap förhåller sig till dagens barn och framtidens vuxna. Resultatet av analysen visar att makten och kunskapen tillfaller förskolläraren. I studiens diskussion bekräftas att diskursen om det kompetenta barnet upprätthåller normer som konstruerar ett ideal för förskolebarnet men resulterar även i ett ideal för förskolläraren. Relationen mellan diskursen om det kompetenta barnet och det inkompetenta barnet kan därmed förstås som krav och möjligheter och genom att vara medveten om diskurserna som ett diskursivt nätverk kan makten och kunskapen även tillfalla barnen.