Miljöstraffrätt - om valet mellan företagsbot och individuellt ansvar.

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Sedan systemet för företagsbot reformerades 2006 har fler företag sanktioneras för miljö-brott. Företagsboten är numera den dominerande sanktionen vid miljöbrott. Samtidigt infördes en åtalsprövningsregel, 36 kapitlet 10 a § Brottsbalken, innebärande att oaktsamma brott som kan föranleda talan om företagsbot och som inte kan antas föranleda annan påföljd än böter, bara får åtalas om det är påkallat ur allmän synpunkt. Denna uppsats innehåller en kritisk undersökning om hur aktuella regler tillämpas vid miljöbrott i relation till miljöstraff¬rättens ändamål och syfte. Ämnet är otillfredsställande behandlat i doktrin och tillgången på tillämpnings¬fakta är bristfällig. Straff förutsätter att en fysisk person kan knytas till en lagöverträdelse. Företagsboten är således inte ett straff utan en särskild rättsverkan för brott med syfte att komma åt lag-överträdelser inom näringsverksamhet. Vid tillämpning av åtalsprövningsregeln blir företags¬¬boten den primära sanktionen eftersom inget individuellt straffansvar utkrävs. Propositionen anger att åtalsprövnings¬regeln ska utgöra ett begränsat undantag till åtals-plikten. I praktiken är åtals¬prövning snarare en huvudregel än ett undantag. Åtals-prövnings¬regeln motiveras bland annat av att företagsbot avser tjäna samma allmän-preventiva syfte som straff. Miljöbalkens straffbud syftar nämligen till att verka allmän-preventivt vilket innebär att människor ska avhållas från lagöverträdelse. Den brotts-avhållande effekten vid miljöbrott förväntas uppkomma dels via sanktionen i sig, dels informellt i form av reaktioner från marknaden. Informella påföljder inom miljörätt anses ha den bästa brotts¬avhållande verkan på närings¬verksamhet. Negativ publicitet är en förutsättning för den informella effekten och det bör beaktas att publiciteten vid åtal är mer omfattande än vid företagsbot. Jag ställer mig därför tveksam till om företagsboten som enda sanktion får den eftersträvade preventiva verkan som miljöbalkens kriminalisering åsyftar. En alltför omfattande tillämpning av åtalsprövningsregeln i 36 kapitlet 10 a § BrB, där företags¬bot dominerar påföljdsvalet medan åtal väcks restriktivt, riskerar att urholka det individuella straffansvaret, minska incitamentet att vidta miljöförbättrande åtgärder och hotar rättsäkerheten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)