Ensam är (inte) stark : -Om samverkan mellan psykiatri och socialtjänst kring personer i behov av stöd

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Avdelningen för socialt arbete och psykologi

Sammanfattning: Denna studies syfte var att undersöka professionella inom psykiatri och socialtjänst upplevelser av att samverka kring personer i behov av sammansatt stöd. Fyra kvalitativa intervjuer med professionella inom socialtjänst och psykiatri genomfördes. Studiens resultat analyserades med hjälp samverkansteori. Resultatet visade att professionella anpassar sin samverkan efter personens behov. Hindrande och försvårarande faktorer för samverkan beskrevs vara professioners skilda synsätt samt olika professioners status. Otydlig ansvarsfördelning samt oenighet om vilken verksamhet som har det yttersta ansvaret beskrevs också som hindrande. Främjande faktorer för samverkan var de olika huvudmännens specialisering som ansågs öka den sammanlagda kompetensen. Även forskning som stödjer att samverkan är nödvändig för dessa personer beskrevs som främjande. Resultatet av studien ligger i linje med tidigare forskning. En tolkning av resultatet skulle kunna vara att det kan vara svårt att åstadkomma effektiv samverkan mellan olika huvudmän den samstämmiga forskningen som belyser behovet av samverkan till trots, liksom informanternas medvetenhet om behovet samt lagstiftning om samverkan, så länge det är delat huvudmannaskap för denna

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)