Vänner och fiender under det andra världskriget : C-byråns arbetsformer och underrättelsesamverkan under krigets växlande vindar

Sammanfattning: Undersökningsområdet för denna uppsats var den inofficiella svenska militära underrättelsetjänsten under det andra världskriget. Syftet med denna uppsats var att undersöka C-byråns verksamhet under det andra världskriget med avseende på utvecklingen av organisationens arbetsformer under krigsåren och utvecklingen gällande samverkan med utländska organisationer. Frågeställningarna var: -Vilka arbetsformer användes inom C-byråns verksamhet? -Vilken underrättelsesamverkan hade C-byrån med utländska organisationer? Följande slutsatser har dragits i denna studie: Det skedde under kriget en successiv utveckling från passiv underrättelseinhämtning (till exempel intervjuer med resande och flyktingar), till aktiv underrättelseinhämtning (via ombud, agenter och utsända officerare) även om de grundläggande arbetsformerna sattes inom C-byrån under de första krigsåren. Under de sista krigsåren var 98 % av underrättelserapporterna baserade på aktiv inhämtning. Under slutfasen finns det även indikationer på att C-byrån hade tillgång till centralt placerade källor inom centrala tyska staber. C-byråns främsta tillgång var den nära samverkan med danska, norska och finska kollegor. Under krigets sista två år var C-byrån en aktör som bedrev en integrerad verksamhet med den danska underrättelsetjänsten och med norsk underrättelsetjänst och motståndsrörelserna Milorg och XU. C-byråns samverkan med den finska underrättelsetjänsten var som mest intensiv under vinterkriget och under slutet av fortsättningskriget, framför allt sedan Finland och Tyskland hade hamnat på kontrakurs. Merparten av all krigsviktig information gällande dislokation av Sovjetunionens militära resurser, sovjetisk militär organisation och befälsförhållanden samt operativ och taktisk information från östfronten härrörde med största sannolikhet från C-byråns underrättelsesamverkan med dess finska motparter. Bedömning är att 65 % av C-byråns rapporter under den avslutande fasen i studien härrörde från underrättelsesamverkan. Utan denna underrättelsesamverkan hade Sverige antingen varit mycket mer sårbart, eller varit tvunget att satsa betydligt mer resurser för att åstadkomma ett likartat arbete. Den underrättelsesamverkan som C-byrån bedrev hade en avgörande betydelse för byråns huvuduppdrag, det vill säga att förvarna om hot mot Sverige. Samverkan med finsk underrättesletjänst var mycket väl utvecklad under hela kriget, även om den var mest intensiv under vinterkriget och slutet av fortsättningskriget. Från och med april 1940 till och med krigsslutet var samverkan mycket väl utvecklad med de danska och norska parterna. Samverkan med Tyskland framskymtar tydligast i arkivhandlingarna under perioden juli 1941 till juni 1943. Tillsammans med punktmarkeringen av tyska örlogsfartyg, trupptransportskepp och det tyska handelstonnaget medförde denna underrättelsesamverkan att C-byrån hade en effektiv kontroll på hotbilden mot Sverige under de sista krigsåren. Dessutom kunde C-byrån tillhandahålla en mycket detaljerad information som användes för att planera svenska operationer i Norge, Danmark, Finland och Baltikum.